Utmaningar med filmande

Hej igen!

Efter Nairobi blev det en sväng hem till Dar igen. Fredag blev en halvdag, då det blivit väldigt långa dagar och också en del helgjobb. Sen var det helg och den ägnades bara åt vila och lite läsande hemma.

Och det blev också en kort utflykt till Shoppers Plaza, som är ett litet shoppingcenter, dit man kan gå om man inte är alltför trött. Det tar kanske en halvtimme att promenera dit. Till det får man tänka in att det är 34 grader varmt, stark sol i princip överallt och en hel del trafik man får vara uppmärksam på. Och framförallt måste man vara inställd på att alla kommer prata med en, hälsa på en eller säga hey baby till en. Eller vilja att man ska komma in i deras affär.

Är man bara beredd på det blir det en trevlig upplevelse och man behöver verkligen inte känna sig osedd. För egen del tänker jag inte på att jag ser annorlunda ut förrän jag ser mig själv på ett foto tillsammans med en afrikan. Det blir liksom rätt påtagligt då.

På måndagen hade jag utbildning med Helena på Regionkontoret, som kommer ansvara för Östafrikas hemsidesdel och hjälpte henne med hemsidan, Dropboxkonto, uppdatering av program, installerade Skype och lite såna grejer. Hon verkade tycka det var lika spännade som jag med hemsidan, så det känns väldigt bra!

Kilimanjaro - denna gång är det inte klättring som gäller.

Tisdag sen var det dags att ut och flyga igen. Arusha var målet denna gång och vi flög till Kilimanjaros flygplats. En gång till hamnade jag på ett ställe som jag redan varit på i Östafrika och det kändes även hemma här. Skillnaden denna gång var bara att jag nu inte skulle klättra upp för ett berg under sex dagar.

Faith och Christina på WOCHIVI i Arusha.

I Arusha träffade vi Faith och Christina på WOCHIVI, som tillsammans med åtta volontärer arbetar med kvinnor och barn.

Kvinnorna har istället för att sälja alkohol börjat med att sälja grönsaker...

Kvinnorna de arbetar med tillverkar och säljer alkohol. WOCHIVI ger dem utbildning och ett ekonomiskt bidrag så att de kan starta upp en alternativ verksamhet.

...eller börjat arbeta som sömmerskor...

Vi fick träffa en massa kvinnor - både de som fortfarande tillverkar och säljer alkohol och framförallt kvinnor som idag har ett eget lite grönsaksstånd, säljer mandazi (=munkliknande saker som man äter till frukost eller fika), syverksamhet eller de som säljer kol.

...eller börjat sälja kol.

Jag fick tillfälle både att filma och ställa en massa frågor, men Faith fick skynda på mig lite, då vi hade en massa fler att besöka.

Många personer är med när man ska intervjua och filma.

Filmandet blir lite spännande när vi är en hel grupp som kommer och alla engageras i det hela. Många vill hjälpa till att förklara för den som blir intervjuad hur det ska gå till och hjälper till att svara på frågorna eller sätter micken lite närmare. Det gör att det hela kan ta lite längre tid, då jag får be intervjupersonen ta om det hela och att de andra måste vara tysta och flytta lite på sig. Till det har vi allt ljud i bakgrunden, grannar som kommer, barn som kommer, motorcyklar som kör förbi eller en radio som är på högt i bakgrunden. Sen, för att få så mycket material med mig som möjligt försöker jag att hinna filma, fotografera och ta ljud samtidigt. Eftersom jag intervjuar själv blir det svårt att kolla av ljudet i hörlurar. Men jag får in ljud både i kameran och i en extern mikrofon så förhoppningsvis kommer något av det att bli ganska så bra. För de intervjuer jag ska göra artiklar till spelar jag in dessa på den externa mikrofonen. Den störst utmaningen blir all översättning som ska göras till filmandet sedan.

En annan utmaning med filmande råkade jag ut för när jag filmade utanför WOCHIVIs kontor. Där är en marknad där det finns flera kvinnor som ingått i projektet där de startat en ny verksamhet istället för att sälja alkohol. Under tiden som de andra hade möte fick jag möjlighet att träffa dessa och fotografera och filma. Två intervjuer hjälpte mig Christina att tolka innan Faith hade kommit till kontoret och innan mötet börjat.

Jag försäkrade mig i förväg om att det ska vara OK att filma och fotografera på platsen och det skulle inte vara några problem. Jag filmade de båda kvinnorna som jag intervjuat och skulle sedan ta några miljöbilder runt på marknaden. Då var det en man som ropade på mig och var väldigt upprörd och säger att jag inte kan göra så. Och han läxar upp mig en bra stund. Jag ber om ursäkt och säger att jag trodde att det var OK och att jag inte ska filma mer. Sedan är det OK igen.

Joyce höll ordning på kameran och stativet när jag inte filmade.

En stor fördel med att vara många när jag intervjuar, filmar och fotar är att jag får en massa hjälp och  inte behöver hålla reda på alla saker själv utan nån bär filmkameran, nån tar kameraväskan, nån tar stativet och nu senast antecknade Christina åt mig och tog namnet på de olika personerna. Kommer bli spännande att försöka förstå de anteckningarna sen. =)

När vi var på WOCHIVI fick vi också besöka skolor, där volontärerna bland annat arbetar med eleverna i skolan med drama, musik och poesi. WOCHIVI har till och med lyckas få in alkoholundervisningen i skolornas kursplan i de skolor de arbetar med.

Barnen är väl förberedda när de framför sina dramatiseringar för oss.

Som vanligt när vi kom till skolan hade eleverna förberetts väl och vi fick ta del av skådespel på båda skolorna vi besökte. På den ena skolan var det nästan en timme långt tror jag. På swahili så klart. Och vissa av eleverna var verkligen teaterapor och kom till sin rätt.

Ha det så gott så hörs vi snart igen!

Camilla