Att se varandra

Hej igen!

Igår var jag och åt lunch på mitt vanliga ställe, Best Bite som ligger rätt nära kontoret. När jag höll på att beställa av en man kom en annan förbi och ler till mig och säger till honom  "Hon ska inte ha någon lök eller vitlök." Och så fortsätter han att förklara lite till på swahili för honom.

Någon gång i förra veckan beställde jag av just denna mannen och han pratade en liten stund med mig och undrade varför jag inte åt det. Det var en fin liten gest, som också rätt bra speglar den hjälpsamhet som man möter på olika sätt. Små saker men där det finns ett typ av seende bakom. Det är vad jag ser det som en typ av gemenskap människor emellan. Det tycker jag om.

Också när vi har varit ute i fält har jag ju som jag tidigare beskrivit fått hjälp med att bära mina foto- och filmgrejer av de som arbetar på våra partnerorganisationer.
Men jag har också fått hjälp av till exempel de tonårstjejer som jag filmade och intervjuade. De fixade stolar och bar mina grejer och hjälpte allmänt till om något höll på att ramla.
Det blir liksom att man tas in i en gemenskap bara man träffar någon lite snabbt. Man blir direkt Dada - syster med dem och de ser till att man har det bra. Just efter man hälsat känner man av en värme och en välvilja och de kanske tar ens hand och ska visa en något.

Även på gatan är det samma sak - "god morning sister" kan någon säga. Nån annan kanske skrattar till lite varmt och hälsar eller så får man bara ett leende, som ändå förmedlar något positivt.

Det är nog just dessa saker som jag tycker allra bäst om med Tanzania och Östafrika. Jag hoppas att jag kan ta med mig detta bemötande hem till Sverige igen!

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla