Hamnade visst i centrum av ett scoutmöte

Hejsan!

I förrgår var det så dags att åka ut i fält i Burundi! Lilian och Chantal som arbetar med flick- och pojkscouter tog oss med till Gitega, som är den näst största staden i Burundi efter Bujumbura. Gitega ligger mitt i Burundi och har mellan 20 000 och 30 000 invånare.

Men först gjorde vi ett litet besök på ministeriet, där vi bland annat fick träffa ungdomsministern, som scoutrörelsen har en bra relation med. Mötet hölls på fyra språk samtidigt. Franska, kirundi, engelska och swahili. Mest hölls det på franska och kirundi, som jag inte kan pratar något av. Trots det kan man ju förstå en del av sammanhanget och att man kan gissa sig till vissa ord. När samtalet sedan övergick till swahili en stund behövde jag inte vässa öronen fullt så mycket utan slappnade av och tänkte - vad skönt nu förstår jag ju vad de säger.

Burundi är väldigt kulligt.

Resan till Gitega sen var fin, fast chauffören skulle kunna lära sig lite om hur man kör miljövänligt och därmed lite mjukare. Landskapet var makalöst vackert, väldigt kulligt och med teplantage. Vägarna var smala och längs vägen var det många små samhällen.

Bak på en cykel kan man ha många olika grejer.

I de backigaste partierna var det många cyklister som liftade efter lastbilar. De som cyklade med jättestora lass av plywoodskivor, backar med öl och läsk och olika sorts grödor hade ingen lätt uppgift.

Kan vara skönt att lifta med en lastbil.

Vi kom sedan fram vid halv ett och plockade upp fyra scouter som skulle ta med oss till skolan där scoutgruppen vi skulle träffa håller till. Vi fick sitta fyra i baksätet en bit, men det fungerade bra det med. Och tre i bagageutrymmet, som kunde göras om till passagerarplatser.

9 personer får man lätt plats i en personbil.

Scouterna de arbetar med är medlemmar i olika klubbar och klubbarna kan antingen vara fristående eller vara kopplad till en skola. Den grupp vi skulle besöka var kopplad till en katolsk skola.

Lilian och en av scouterna.

När vi kom dit fick vi först träffa rekorn en stund och presentera vilka vi var. Därefter gick vi vidare till skolan där alla nästan 400 elever och samtliga lärare var samlade. På tavlan stod det välkomna och längst fram i den stora salen fanns ett bord, med fin duk och dekorerat med plastblommor. Jag insåg strax att platserna längst fram, där varje sittplats består av tre ihopsatta plaststolar, var avsedda för oss.

Scouter som väntar på oss.

Under tiden var sammanhanget och vad som hände något oklart för mig. Många personer pratade, några personer presenterade sig och eleverna lyssnade, skrattade och lät lite emellanåt. Jag förstår sen att det visst är min tur att presentera mig. Då blir det rätt knäpptyst.

Efteråt förstår jag att alla lärarna och eleverna har samlats för att få utbildning i alkoholfrågan. Samlingen är också ett tillfälle för en grupp av scouter att framföra dels en dikt och sedan ett stort musik- och dansstycke som handlar om alkohol. Detta är ett bidrag som kommer att vara med i en tävling de kommer ha i fyra olika områden i Burundi den 12 november senare i år, där de gäller att genom musik och poesi få fler att inse vikten av att vara drogfri och upptäcka scouterna och vilja vara med.

Gunnar fick ta emot en fin trätavla till minne.

Samlingen avslutades med att Gunnar fick ta emot en fin trätavla, så att vi ska minnas dem. Innan vi sedan åkte hem igen köpte vi kex och vatten i en butik down town i Gitega.

Gitega Down Town.

I affären hade de två andra skyltar under rökning föbjudetskylten. Det var förbjudet att ha med sig kniv och förbjudet att ha med sig pistol. Det känns ju ändå tryggt... Jag vågade tyvärr inte ta kort på de skyltarna.

Ha det så fint så hörs vi snart igen!

Camilla