Intressanta ortsnamn

På väg till Iringa i förra veckan passerade vi en plats som heter Mlandizi. Det betyder "Platsen där man äter bananer".

Idag passerade vi "Platsen där asfaltsvägen slutar".

Dagens citat

Vi åker förbi flygplatsen i Dar es Salaam och Ndimila, som är chaufför, berättar att på en av terminalerna går de små flygplanen som man kan hyra för privat bruk.

Jag: Are they safe?
Ndimila: Usally they are!

Myrorna invaderar - Camilla har fått nog

Hejsan igen!

Jag bor ju inte riktigt helt ensam, fast det var så det var tänkt. Min lilla ödlekompis, storödlis, håller sig mest för sig själv och vi bor i olika rum, så vi har en fin relation. Jag har sett honom någon gång i köket och nån gång i vardagsrummet. Han är lite blyg av sig och sist jag skulle hälsa gömde han sig bakom kasettbandspelaren.

Myrorna däremot, Sisi och Misi, har bjudit in hela sin familj och släkt och vänner och hela grannskapet. De blir bara fler och fler. De flesta av dem har hållt till på bastmattan i vardagsrummet, men jag stökade nog till hemma hos dem nu i eftermiddags då jag flyttade på bordet och därmed deras matta.

Detta ledde till att de började söka sig till ett nytt ställe och det som verkade mysigast var vardagsrumssängen där jag huserat och grejat lite med datorn. Till en början var det inte så farligt. Några få kom upp i sängen och en massa kryllade på marken. De hade hittat en bra uppgång på min huvudända av sängen.

Jag gillar inte alls det där med att döda djur, inte ens små malariamyggor, men har ändå valt att göra det. Malaria är ändå inte så kul att få. Och nu blev det tyvärr en hel del mekanisk bekämpning av de små liven. Det intressanta var att det liksom fanns två storlekar på dem. De jättesmå och sen de något större med jättestora huvuden. Först trodde jag det var någon drottning, men sen visade det sig vara så många, så det var nog två klaner.

Det blev mer och mer av den mekaniska bekämpningen och de som kryllade i stor skala på golvet såg ut att minska allt mer.

Men när jag pratat en stund med mamma och bror på skype började det kittla lite på benen. Jag tittar och blir alldeles full i skratt - det myllrar av små myror på mina ben. Jag tittar sen på fotändan av sängen och nu har de tagit sig upp på andra sidan med. Och de verkar inte var färre trots de massa som jag just skickat till myrhimlen.

Så till slut får jag ändå, väldigt motvilligt, ta fram en av de många insektsbekämpningsmedlen som finns i lägenheten och gå på steg två - kemiskt bekämpning. Och de som är kvar på lakanet försöker jag sopa ner.

Det känns lite ensamt här nu, och kliar mest lite överallt. Men jag hoppas att myrorna i alla fall har det bra i myrhimlen och kan glädjas åt att de är där tillsammans. Förlåt...

Vi hörs snart igen!

Camilla

Kärlek!

Hej hallå!

Tre gånger i veckan kommer Amina hem till mig och grejar och fixar. När jag kommer hem är det så fint så!

Tvätten var tvättat!

Idag hade hon städat, diskat, tvättat och gjort iordning. Hon har ett väldigt ordningssinne och allt står på sin plats. Till och med stolen som jag flyttat ut i vardagsrummet hade hon ställt tillbaka.

Disken var diskad och ställd i fina rader!

Och i köket står allt i sina fina rader. Gissa om jag gillar det, som den strukturfascist jag är. =) Ett tag tyckte jag till och med att böckerna stod i bokstavsorning, men det var nog lite väl önsketänkande från min sida. Till och med kuddarna tror jag att hon hade fluffat till idag.

Till och med kuddarna var tilfluffade!

Jag upplever det som att det görs med stor omsorg och jag uppskattar det verkligen. Kärlek!

I övrigt får man som vit väldigt mycket uppmärksamhet. Och som jag uppfattar det är det också något positivt. En nyfikenhet och en vänlighet. Lite jobbigt bara när de ropar "Hey Baby" efter en. Det känns inte OK och då brukar jag låtsas som att jag inte hört dem eller visar bara genom att jag inte tittar och svarar på det att det inte är OK.

Många vill också kolla en lite med olika hälsningsfraser. Det böärjar lite turistigt med "Jambo" (=problem/hur är läget). Svarar man då med "Sijambo" (=inga problem/fint) kan de fortsätta med "Mambo" (ungefär =Tja, läget). Klarar man även det testet och svarar "Poa" (=OK) blir nästa steg "Upo" (=är du här/läget). Klarar man det med att svara "Nipo"(=jag är här/bra)  har man klarat hela testet och de nickar och ler lite godkännande. Och själv känner man sig lite nöjd.

Annars engageras alla i närheten när man till exempel ska handla något. Innan jag kom hem nyss skulle jag köpa lite "Air time" (vilket man i en överförd betydelse skulle kunna behöva med tanke på all uppmärksamhet) i kiosken som är precis utanför och för övrigt har det mesta man behöver. Utanför kiosken var det kanske fem unga män och det var lite oklart vem det var som jobbade i kiosken, men eftersom jag kände igen honom från igår visste jag vem av dem det var.

De skojar lite kollektivt med en och jag tror att de försöker förvirra en lite. Och så kollar de en igen. Helst samtidigt som man ska handla och flera på en gång. Och så undrar de om man talar swahili och så lite undervisning i swahili på samma gång.

Man kan ju då tänka sig att man kan vara lite mer anonym bland andra vita. Men även där får man uppmärksamhet. Ser en annan vit en, så blir det en slags gemenskap och de ler nyfiket och intresserat. Det blir lite som ett samförstånd - jasså är du också här och är vit. Då är vi nästan likadan. Och det oavsett varifrån man kommer och hur olika man kanske är.

Ja, man behöver verkligen inte känna sig osynlig. Och jag tror att det handlar om kärlek, intresse och gemenskap.

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla
P.s. Glöm inte skriva kommentarer! D.s.

Här bor jag!

Ja, hej igen!

Ungefär halva tiden jag är på plats i Östafrika kommer jag att åka runt till de olika partnerorganisationer i Tanzania, Kenya och Burundi och ungefär halva tiden kommer jag att vara på vårt regionkontor i Dar es Salaam.

När jag är på plats i Dar es Salaam bor jag i Forum Syds lägenhet, som ligger kanske 300 m från kontoret. Väldigt bekvämt!

Så här ser det ut där jag bor:

Köket.

Vardagsrummet.

Bokhylla 1 med massa svenska böcker. Finns även en bokhylla 2.

Badrummet.

Sovrummet.

Det är något speciellt med lägenheter utomlands där det bor svenskar. Förutom att man kan se det genom alla de svenska böckerna så finns det andra detaljer som skvallra om det svenska. Messmör i kylen, som dock har gått ut för nån månad sedan, Barbapappatandkräm och inte minst en Sverigeplansch i sovrummet.

Sverigeutsikt genom myggnätet.

Nödproviant från Sverige.

Själv är jag ju inte sämre, utan har tagit med mig nödproviant, vis från min förra Afrikavistelse på vad det är just jag saknar när jag inte är hemma. Och det viktigaste är nog rågbrödet och müslin.

Ha det gott!

Camilla

P.s. Lea: Jag har mer slik i godishyllan, vågade inte ta med allt på bild! D.s.

Vatten, el och internet

Hej igen!

Igår hade jag varken vatten, el eller internetuppkoppling. Det mest pålitliga av dem tre är faktiskt det mobila bredbandet.

Här i dar es Salaam är det strömmen som försvinner oftast. Och man får hitta lite strategier så att man har lite marginaler. Datorn används bara med kontakt när det går. Filmkamera är på ständig laddning och mobilerna likaså.

Laddningsdags!

Det ska visst finnas ett system för när strömmen är borta och därutöver de tillfälliga störningarna. Men enligt Gunnar, som är regionalchef på kontoret här, stämmer det ändå inte riktigt, så man får vara beredd på det när som.

Hittills har jag dock en teori och det är att strömmen finns där på natten. Vi får se hur länge den teorin håller.

Vattenreservoar.

Vad gäller vatten har jag ordentliga reserver. Två stora tunnor a kankse 150 l liter vardera och därtill lite andra kärl. Det var väldigt bra att ha igår. Och det positiva är att jag inte använder mer vatten än nödvändigt.

Ytterligare vattenreservoar.

Utifrån alla som jag sett ta sig långa sträckor för att hämta vatten, har jag en idé om hur man skulle kunna minska vattenanvändningen i Sverige och det vore helt enkelt att bara ha en vattenkran eller liknande i källaren i ett hyreshus, så att man fick jobba lite för att få sitt vatten och inte ta det för självklart.

Ha det fint!

Camilla

Karibu tena!

Ja, välkommen tillbaka till min blogg!

I mitt senaste inlägg under min praktik på Vi-skogen i Tanzania i fem månader skrev jag på återseende istället för hejdå. Och här är jag nu igen, i Tanzania! Så galet underbart! Och förr än jag anade.

Jag fascineras över hur jag kände en sån övertygelse att jag skulle komma tillbaka och att det jobb jag nu har liksom bara fanns där och passade så väl in på det som jag skulle vilja göra härnäst, utan att jag själv visste det innan jag såg jobbet. Ibland, och jag tror väldigt ofta, vet livet mer än man själv. Det handlar kanske bara om att lyssna till sig själv och veta vad man vill, så finns det något som gör att man dras åt det hållet.

Denna gång har jag Dar es Salaam som utgångspunkt och jag arbetar nu som kommunikatör för IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut, som arbetar med biståndsfrågor, där alkohol som utvecklingshinder står i fokus.

Mina uppgifter på plats här är att få en inblick i den verksamhet som bedrivs på vårt lokalkontor här i Dar es Salaam och hos partners runt om i Tanzania, Kenya och Burundi. Så min vistelse kommer att bestå av en massa resande runt i Östafrika.

Jag har med kamera, papper och penna och filmkamera, som kommer resultera i en massa material hoppas jag på!

Vi hörs snart igen!

Och skriv gärna kommentarer!

Camilla