Julkortsfotografering

I går skulle vi så ta ett fint julkort på oss. Vi hade tänkt ut att det skulle bli fint nere vid Victoriasjön och med lite palmer. =)

Vi bad Rolf vara vår fotograf, så han följde med oss ner till stranden. Stranden ligger precis i anslutningen till kontoret, men mellan kontoret och sjön har en hotellägare låtit bygga ut sitt hotell, på Vi-skogens mark... Det finns dock en grind, som man skulle kunnat ta sig igenom om inte hotellägaren hade lagt en massa saker i vägen så det inte går att ta sig förbi.

Så vi fick gå runt och in på hotellområdet för att ta oss ner till stranden. Där mötte oss en naken man som kom fram och ville ta Rolf i hand. Det ville inte Rolf. Det kan ha varit så att mannen blev lite putt i och med det.

Två juliga nissar. Foto: Rolf

Därefter började vi kolla lite på var vi skulle ta korten och då dök det upp en man till. Efter en stund förstår jag att det är samme man, men nu hade han fått på sig lite kläder. Han började att ställa sig i bilden och ville vara med på korten. Rolf sa till några gånger och även vi att vi ville vara ifred och inte ville ha med honom på bild.

Efter ett tag gav han med sig och ställde sig vid sidan. Sedan kom han tillbaka och ville vara med igen. Vi sa igen nej och därefter började han hota oss att han skulle döda oss och att han var med i en väldigt känd terroristgrupp. Han hotade också med att han skulle ta sönder min kamera. Han fortsatte en stund till och tog sedan av sig tröjan och kastade med stor kraft rakt i ansiktet på mig. Jag blev arg och frågade vad han höll på med varpå han skrek en massa saker till mig och sedan började leta (eller få det att se ut som om han letade) efter en kniv i fickan.

Glitter, tomtar och julträd. Foto: Rolf

Vid det laget kände vi att det var dags att gå vidare i rätt rask takt och han följde efter oss. På restaurangen nära bad vi personalen se till så att han skulle sluta följa efter oss. Lite läskigt var det allt och rätt oväntat.

Vi tog sedan några fler foton i Vi-skogenträdgården istället. Och resultaten blev bra de med!

Kramar från mig!

Julmiddag

Hej hallå!

I går hade jag och Sara vårt julfirande! Vi gick hem vid lunchtid, eller vi fick snarare skjuts hem... Vi blir så bortskämda här. Vi får skjuts till och från jobbet - oftast av Neema och är hon inte där, har någon (oftast Neema tror vi) sett till så att personalbilen hämtar upp oss.

När vi kom hem hade vi mycket att stå i och förbereda. Så det var bara att sätta igång spisen. Trodde vi ja. Men det gick inte, då det var strömavbrott, som det ju brukar vara lite då och då. Så vi började lite smått att förbereda det som gick. Skrapa/skala potatis och hacka rödbetor till rödbetssalladen bland annat.

Långkok av risgrynsgröt. Foto:Sara Svanlund

Efter en liten stund kom vår hemhjälp Gertruda och hade med sig en massa av det som vi hade bett henne köpa. Hon hade till och med lyckats köpa äpplen, fast vi hade lite svårt att tala om vad det hette på Swahili. Fast hon hade inte riktigt fått med sig allt... Hon hade missat att vi ville ha lite mer mjölk, så jag bad Neemas dotter cykla iväg och köpa lite mer. Mjölken skulle vi ha till gröten och den vita såsen.

Ja, och till den vita såsen skulle vi ha senap också hade vi tänkt. Vi hade en lång diskussion med Neema angående senap (mustard) och hon talade om för Gertruda var det var vi ville ha. Getruda berättade sen när hon kom hem att hon inte hittat det på flera ställen, så hon hade fått åka långt iväg för att hittat det. När hon sedan packade upp pulvret med vaniljsås (custard) hade jag inte riktigt hjärta att säga till henne att det var fel. Men nu kan vi baka äpplepaj när andan faller på! Och den vita såsen fick sedan lite rödbetsspad istället för senap i sig.

Så här såg vårt julbord ut! Foto: Jag

Matlagningen sen då? Ja, det var bara att fråga Neemas dotter Comfort Sara och Neemas två hjälpredor Rebecka och Maryam om vi fick låna gasolspisen.Och det fick vi och en massa hjälp av tjejerna. Gröten kokade vi sedan med charkol (typ grillkol) ute på gården.

Det blev en massa god mat och vi bjöd Neema och hennes familj och Rebecka och Maryam på det ute på gården samtidigt som Måns Zelmerlöv sjöng julsånger.

Alla hugger in! Foto: Jag

Därefter blev det paketöppning! Rebecka, Maryam, Comfort Sara och Aaron (Neemas son) ville inte lämna oss ensamma med det, så Comfort Sara fick agera tomte och läsa på svenska (och Swahili) på våra paket!

Comfort Sara agerar tomtenisse. Foto: Jag

Sara fick även sin födelsedagspresent som en kombi med julklappen då hon är i Rwanda på sin födelsedag. Till henne hade jag köpt Pilaukrydda (som man har i ris och smakar som typ pepparkakskrydda), ritpapper, en CD-film. med tio filmer, med bland annat "Den vita masajen" och dadlar. Och från Sara fick jag två fina burkar och fyra chokladbitar och en kartbok. Finfina presenter tycker jag!

Julkram!! Foto: Comfort Sara

Därefter blev det de obligatoriska avsnitten av Sunes jul och Mysteriet på Greveholm. Och vi avslutade med Dickens en julsaga, men orkade inte riktigt se färdigt det hela.

Ha det gott och kramar från mig!

Julpysslande

Hej hallå!

Nu är det inte många dagar kvar tills jag åker till Zanzibar för jul- och nyårsfirande! Det ska bli jätteroligt. Har nog inte riktigt förstått att jag ska dit än. De sista dagarna har bara rusat fram!

På jobbet har jag fått tolkhjälp av vår nya tolk Chailah, som hjälpt mig med översättningarna från mina två nästa filmer. Hon är jätteduktig och det fungerar väldigt bra. Imorgon ska vi sitta med det sista undertexterna.

Fjärde advent och ljusen i kastrullen.

Och på hemmaplan har vi förberett lite till inför julen. Bland annat julpysslade vi lite inför lunchen vi fick hos vår afrikanska arbetskamrat Esther igår. Så då flätade vi korgar av rött väldigt brett presentband (som jag köpt och trodde var sidenband). I dessa la vi sedan hembakade pepparkakor.

Kryddnejlikspiffad grön apelsin & pepparkakor i flätad korg. 

Vi satte också kryddnejlikor i apelsiner. Dessa var dock gröna och jag lyckades nog köpa de enda två som fanns på hela marknaden. Vi gjorde också fina smällkarameller. Dessa tillverkade vi av toarullar, som sig bör, av svarta plastkassar (som man får överallt när man handlar saker) och de väldigt braiga röda presentpappret. Och en liten touch av piffning med tuggumisilvrigt papper! Sen blev det en liten minigirlang av det fina presentsnöret också.

Julpysslanderesultat.

Idag ska det bli julfotografering nere vid sjön. Om vi hittar en fotograf då förstås, men det ska nog gå bra! Julkortet och hälsningen kommer att läggas på Vi-skogens egen blogg.

Och ikväll ska jag och Sara ha vår julmiddag, som vi också ska bjuda in Neema och hennes familj på. Så idag har vi bett vår house maid att köpa lite äpple, senap och filmjölk, så ska vi försöka få ihop rödbetssallad, sill, tomtegröt, Saras egna sojaköttbullar, ägghalvor, brunkål, knäckebröd och pepparkakor. Vi kommer avsluta det hela med julklappsöppning och en julfilm!

Ha det så fint och kramar från mig!

Den försvunna presidenten, vägen och framförallt PAKETET!

Hej hallå!

I torsdags var det dags! Då skulle Tanzanias president komma på besök. Han skulle vara med på något möte som handlade om fisk. Inför detta skulle också vägen vara klar, som de har arbetat med sedan vi kom.

Torsdagen kom och vägen var som vanligt. Något annorlunda än dagen innan, men man kunde liksom inte se vad de hade gjort med den. Under hela vägbygget har det skett några små förändringar. De mest märkbara har varit där grävskopan har blockerat vägen. Den har flyttats lite då och då, när motorcyklister och cyklister lyckats hitta en väg att ta sig förbi den. Hinder har lagts upp allteftersom, i form av jordhögar och akaciabuskar med vassa taggar på.

När vi sedan kom till jobbet, visade det sig att presidenten lämnat återbud. Detta var vad vår chef Björn sa, men till vad eller varför vet vi inte. Så om han kom eller inte är fortfarande en gåta...

Däremot är vägen fortfarande inte klar. Detta är extra märkbart nu. Det finns två stora hinder. Först vid grävskopan, som dock har bytts ut enbart mot taggiga akaciabuskar som gör det omöjligt att ta sig fram den vägen. Däremot kan man bära cykeln över först ett dike och sedan ett till. Lite längre fram finns ytterligare ett dike som man kan bära cykeln över.

Paket från fina mamman!

Och i går kom sen ett jättestort och fint paket från mamma! Så glad jag blev. Och alldeles, alldeles rörd... Hon hade verkligen fått med allt: pepparkakor, tomtar, julmusik med Måns Z (för svårt efternamn...), pepparkaksballerina, sill i dill, knäckebröd, kaviar, te, kanel, risgryn, tomteluva, glitter, korsordstidning, ett jättefint brev och min alldeles egna tomtebonad. Tack fina mamma!

Och idag har jag köpt lite julklappar... Men vad det blev avslöjas inte än. Sara och jag kommer ha lite julmiddag på måndag kväll, innan vi båda åker iväg på våra juläventyr! Julklappar med nära och kära blir dock på lite annat sätt i år, hur vi ska lösa det vet vi inte riktigt än. Men kanske lite jul i typ mars istället.

Kramar från mig!

Julförberedelse och planer

Hej!

Nu närmar sig julen mer och mer. Och ett är säkert. Den kommer inte bli som vanligt. Men som du kanske förstod i förra inlägget jobbar jag och Sara hårt för att bevara traditionerna!

Det senaste är att vi har klätt vårt stativ till julgran! Och jag passade också på i dagarna att få en kjol uppsydd, när vi gick förbi en liten butik, som hade ett fint tyg. Röd blev den visst med, helt oplanerat.

Vår fina "julgran" och min nya kjol. Foto: Sara Svanlund

Paketen lyser dock ännu med sin frånvaro under vår fina gran. I år har vi i familjen bestämt att ta det där med paket när jag kommer hem istället. Men mamma ska visst ha ändå skickat ett paket för snart tre veckor sedan, men det verkar ha åkt på egen julledighet. Annars tar jag jättegärna emot ett litet kort eller två =). Det kan man skicka till:

Camilla Thulin
c/o ViAF
P.O. Box 1315
Musoma
Mara
Tanzania

Annars börjar det närma sig avresa för jul- och nyårsfirandet på Zanzibar! Jag och Johanna, som gör samma sak som vi, fast i Kisumu, i Kenya, bestämde oss för att ta en avslappnad ledighet med sol och bad och lite äventyr på denna omtalade fina ö. Det kommer bli jättehärligt! Flygbiljett och hotell är beställda och det verkar som jag rent av kommer få skjuts med vår chaufför Ema, som ska hämta upp motorcyklar i närheten. Det kallar jag service det!

Ha det gott, så hörs vi!

Kramar från mig!

Film, pepparkakor, risgrynsgröt och Luciafirande

Hej hallå!

Ja, nu har det hänt lite sen sist. Min första film har blivit klar! Den handlar om Vi-skogen från den första plantan till vad det har blivit idag. Fina William tar dig med på en resa hela vägen:



Sen har jag och Sara fortsatt med vårt inför julfirande. Varje kväll tittar vi på julkalendern på datorn. Både Sunes jul och Mysteriet på Greveholm. Och så läser vi Pettsons Tomtemaskinen.

I fredags begav vi oss ut på jakt efter de resterade ingredienserna till risgrynsgröt och pepparkakor. Sirap lyckades vi inte hitta och till gröten fick det bli vanligt matris som vi först kokade i vatten och därefter kokade med mjölk, socker, kanel och lite vanilj. Och igår blev vi bjudna på middag hemma hos Rolf och hans fru Gunnel för att kunna öva på Luciasångerna och fixa till det vi behövde till luciatåget.

Pepparkakshäst.

Lunchen var mycket god och bestod av hemlagad pizza och till efterrätt blev det mango och glass! Mums! Pepparkakorna bakade vi sedan igårkväll och idag bjöd vi på dem när vi firade Lucia på kontoret.

Och det var nog det konstigaste luciatåg jag varit med i. Det var jag och Sara som tärnor, vår chef Björn som stjärngosse, Rolf, som tomte, Rolfs fru Gunnel som Lucia och tre små tanzanianska tjejer som tomtenissar. Tomtenissarna har fått hårdträning hemmavid. Sara har tränat hårt med dem och jag tror att de kunde låtarna nästan bättre än oss. Den ena tjejen är dotter till Neema, som vi bor hos och de andra är Neemas hjälpredor hemma.

Luciafirande. Foto: Lucy

Vanligtvis brukar man ju ha lite problem med att man ska skaffa saker inför Lucia och här var utmaningen än större. Luciakrona tillverkade Sara av stålvajer, som knipsades av genom att böja den fram och tillbaka och sen göra en ram. Stjärgossestruten gjordes av papper samt hade stjärnor från metallen från tuggummipaket. Stjärnan tillverkade jag av metallvajern och sen pimpades den med glitter. Glitter hittade vi efter mycket letande men bara två bitar vanligt glitter. Så det fick bli en kombination av silver, rött och grönt glitter.

Nisse som delar ut pepparkakor. Foto: Lucy

Och Lucialinnena gjorde vi av vitt tyg som vi använde för dekoration under ATC-showen vi hade i november. Vi klippte hål för huvudet och knöt sedan glitter runt midjan för att hålla ihop det hela. Tärnljusen fick sitta i den avklippta huvuddelen på flasktoppen till en vattenflaska, som sedan fylldes med sand.

Vi gjorde givetvis succé och det hela filmades...Vi får se var den filmen hamnar.

Glad Lucia på er!

Get, Coca-colaflaska och frimärken

Hej på er!

Dagens lunchaktiviter bestod av att:

1. Hämta pengar
2. Köpa vykort
3. Köpa lunch
4. Köpa frimärken

Tre till synes ganska enkla aktiviteter, men som kräver lite mer än vad det gör i Sverige. Eller ja, nummer 1 på listan var ju inga problem alls. Nu hittar jag ändå rätt bra i det lilla Musoma och till Barkleys ATM går det fint att gå. Även fast det pirrar lite i magen varje gång man sätter i kortet om man verkligen ska få tillbaka det igen. Just Barkleysbanken har ett illasinnat rykte om sig att just ta bankkorten.

När pengarna var hämtade hälsade vakten utanför glatt på mig och frågade vad jag hette. Jag svarade på Swahili och frågade honom tillbaka. Namn är dock rätt svåra att komma ihåg här, då man inte har hört många av dem tidigare. Så jag kommer tyvärr inte ihåg vad hans namn var. När jag gick förbi lite senare hälsade han mig välkommen igen.

Sen var det nästa uppgift. Köpa vykort. Affärerna här ser väldigt annorlunda ut i jämförelse med i Sverige. Vissa affärer har bara en sak - som mjölk och fil, men de är väldigt svåra att hitta... Vissa andra väldigt små kiosker kan ha allt från tomater till glödlampor och hårförlängningar.

Så jag chansade på att gå in i en affär som såg ut att ha lite allt möjligt och fick prata med en ung kille, som kunde lite engelska. Jag frågade efter post cards och såg lite frågande ut. Så när jag berättat att man har det för att skicka en hälsning till andra och fick rita vad det var, med en bild med en fin sol på framsidan och text och adress på baksidan sa han att han inte trodde att de hade det.

Jag gav upp idén och gick vidare till nummer 4 på listan - köpa lunch. Jag gick till samma ställe, som jag fick skjuts till av en arbetskamrat en annan dag. Denna gång förstod jag hur man skulle beställa och säga att man skulle ta med sig. Då fick jag välja bland lite olika saker. Det slutade med ett stekt ägg, en chapati (stekt bröd) och en liten bit getkött.

Jag försökte även få köpa med mig en Coca-cola, men hade sedan tidigare förstått att man inte får köpa med sig glasflaskor utan måste lämna tillbaka flaskan innan man går. Så Colan fick jag köpa på ett annat ställe. Jag försökte vara tydlig med att jag skulle ta med dig och det verkade vara med mig på det, tills det var dags att gå. Då sa de att jag skulle ta med mig den tillbaka dit. Jag lyckades övertala dem om att jag skulle ta med mig den imorgon istället.

Sen var det den sista saken på listan kvar. Frimärken. Den var lite lättare också, eftersom Sara hade lyckats hitta var man köper det, nämligen på posten som ligger nära kontoret. Jag hoppades också på att de skulle ha vykort där.

Efter att ha försökt identifiera hur kösystemet fungerade, ställde jag mig bakom en man och frågade om det var där man skulle vänta. Han svarade ja, så när postkassörskan kom expedierade hon mig och honom samtidigt. Jag talade om att jag ville ha frimärken och vykort och hon tyckte att jag pratade bra Swahili.

Så nu kan jag skriva en massa vykort! Om just du vill ha ett, så skicka dig min adress, så dyker det upp ett hos dig!

Geten då - ja den smakade bra. För övrigt vill jag ha en get i min framtida trädgård. En svartvit tror jag.

Hakuna matata

Hej!

Ja, nu har jag varit i Tanzania i några veckor och i Afrika i snart en och en halv månad. Saker börjar att kännas mer och mer hemvant och bekant. Råttorna på vinden har nästan blivit som en del av familjen och de dagliga strömavbrotten eller avsaknaden av vatten på jobbet känns inte som något konstigt alls.

Ingenting är riktigt ett problem här. Det är bara en fråga om hur man löser saker. När vår tolk blev sjuk i förra veckan och inte har varit med oss på våra tre senaste fältbesök, så fick de field officers som är med på våra fältbesök agera tolkar istället. Och det funkar väldigt bra. Även när exakt översättning behövs till de filmer som jag gör.

I söndags kände jag att det var dags att besöka en läkare. Magen hade varit dum sedan tisdagen och jag var matt och har gått ner en del i vikt. Så Björn var snäll och körde mig, med Sara som mentalt stöd, till den koptiska kyrkan, som också är en läkarmottagning. Där träffade vi en labassistent och hans fru, båda från Egypten, som sa att läkaren inte var där, men skulle återkomma om några timmar.

Han ringde sen senare på kvällen och jag fick komma dit, utan några som helst köer, och prata med läkaren och fick lite medicin och skulle komma tillbaka dagen (då med fler besökare där, men det gick ändå väldigt snabbt) efter för att lämna några prover. Magen var det inget fel på. Däremot hade jag halsfluss och urinvägsinfektion. De roliga pillrena som jag fick var rosa, vita och bruna och ett av dem innehöll kreosot. De verkade i alla fall hjälpa på något sätt och jag blev väldigt pigg av dem.

Kwa heri!

Massa fältbesök

Hej igen!

Ja sen sist har det hänt en massa! Något av det som har hänt kan man också läsa om på Vi-skogens egen blogg, där jag bloggade i förra veckan.

En kvinna i Spara- och lånagruppen vi besökte.

Sammanfattningsvis kan jag berätta att det har blivit en hel del fältbesök hos bönder. Jag har nu material till ytterligare två filmer att arbeta med och till ett case om lokala spara- och lånagrupper.

Några nyfikna barn under ett av våra fältbesök.

Alla är väldigt trevliga och snälla och på Vi-skogen ordnar de en massa saker för oss för att vi ska få så bra material som möjligt med oss hem igen. De tar sig tid för oss och bönderna vill gärna att man stannar lite till och helst kommer tillbaka. Igår blev jag till och med erbjuden en kyckling att ta med mig hem till Sverige igen.

På stan är folk också väldigt trevliga och hejar glatt och varje dag får man höra ordet Mzungu, vilket betyder typ Europe. Jag tror att jag från och med nu istället för att presentera mig med: Mimi ni Camilla (Jag är (heter) Camilla) säga Mimi ni Mzungu.

Jag har dessutom fått en vän på Immigrationsmyndigheten. Han var och handlade samtidigt som jag häromdagen och ville bli kompis direkt. Han ville gärna ha mitt telefonnummer, men fick lämna sitt istället och så sa jag att vi ses säkert någon gång. Och det gjorde vi - typ någon dag efteråt när jag var på väg hem. Han stoppade mig och sa att han skulle titta förbi kontoret någon dag och hade visst hand om några papper som var våra nu. Efter det har han frågat efter sin kompis (=mig) på kontoret två gånger och skulle nog komma förbi någon dag mer.

Jag har också köpt mig en cykel. En alldeles ny, fin blå cykel och fick med en cykelkorg på köpet. Nu är det lite lättare att ta sig fram och tillbaka till stan även fast vi får skjuts av vår hyresvärd och kollega Neema till och från jobbet när det fungerar.

I måndags kom det dessutom finbesök! Sofia, Matilda, Kristina och Carro, som varit i Bukoba via Svenska kyrkan i knappt tre månader var på väg till Zanzibar och skulle sova en natt i Musoma, så de fick bo hemma hos oss. Vi fick låna madrasser av vår chef Björn och vi fick gott och väl plats i vårt lilla hus. Det var himla kul och väldigt absurt på något sätt att få träffas igen. Jag träffade dem uppe i Härnösand inför förberedelsekursen och läste dessutom Swahili med Matilda och Sofia. Jag fick dessutom smaka en gräshoppa som Sofia hade med sig.

Ja, det var nog allt för den här gången!

Kwa heri!

Framme i Tanzania!

Halloj!

Ja, då var vi äntligen framme i Tanzania! Det blev en lång resa från Kitale, vi mellanlandade i Kisumu för att hämta packning, som fanns på kontoret och framförallt att säga hej och hejdå till Johan och Johanna!

Vi startade klockan 7 på morgonen och hade lyckats övertala managern Fred på Kitalekontoret att han skulle åka till Kisumu den helgen. I Kisumu tog oss George vidare till den Tanzaniska gränsen, där Yahaya tog oss vidare efter fixandet med visum. Vi nådde sen Nemas hus i Musoma vid halv sextiden på kvällen.

Vi bor i Neemas hus, medans Neema, hennes man och mamma har flyttat ut i det lilla huset och lagar mat utomhus istället, för att dryga ut sin inkomst. Känns lite konstigt, men hon verkar vara väldigt nöjd med det. Vi får också skjuts med henne till kontoret varje dag vilket är en lyx!

Boende inne i själva huset delar vi med diverse små djur. Några har övergett oss redan, som den jättelika kackerlackan som jag råkade trampa på barfota en morgon.

Annars har vi små sisimisis (myror) och råttor som bor på vinden, eller kanske ska vi säga övervåningen, då det i köket och duschen inte finns något innertak. Häromkvällen såg jag en mask, eller möjligen om det var en liten ormbebis, krypa längs med väggen, som jag försökte fånga, men den lyckades försvinna under sängen, som i stort sett inte har någon öppning. Annars har vi tre eller fyra hundar som tycker väldigt mycket om att yla och skälla på natten.

Sara och jag bor i huset rakt fram. Neema med familj i huset till höger.

 

Toaletten består av ett hål i golvet, men har den fina finessen att man kan spola på den! Duschar gör man så sällan man bara kan och snabbt, då det är kallvatten.

Vi har redan testat på att tvätta hemma hos Björn, som är projektledare för Musomakontoret. I övrigt har vi träffat några fler svenskar som Henrik, som är Björns vän samt Rolf som just flyttat från Mwanzakontoret, som har lagt ner och hit. Alla anställda på kontoet är väldigt trevliga också och kontoret i sig är mycket fint och ligger med väldigt fin utsikt mot Victoriasjön (förutom den bit som skyms av hotellet, som granne tyckte han kunde bygga på Vi-skogens mark).

Utsikt över Victoriasjön och Agricultural show.

De första dagarna nu ägnar vi åt den Agricultural show som de kör här för första gången. Första dagen var igår och det kändes väldigt lyckat! Jag hade som uppdrag att leka inredningsarkitekt och har även målat toalettsymboler och hjälp till med skyltplanering. I övrigt ska jag fota under showen.

Ha det så bra!

Resan till Kitale!

Mambo!

Eftersom det var val i Tanzania fick vi ta en tur till Kitale, norr om Kisumu. Valet gick lugnt till och vi var glada över att  Det var bra att det var val, då vi fick en extratur tillsammans med Ylva och Emmeline till Kitale! Resan var väldigt bra och vi bodde i ett fint guest house som till och med hade tvättmaskin!

Emmeline gör tomat- och avokado- och tomatsallad.

I Kitale kunde vi dessutom starta våra första projekt. Personalen där var underbart hjälpsam och vi hann med två bondebesök och en resa till den allra första Vi-skogen i Kainuk, samt kunde vara med på den årliga Agricultural showen de har där.

Sara spanar efter apor i på Vi-skogenkontoret i Kitale.

Jag hann med att filma en massa, som nu ska bli min allra första film! Bland annat en fin intervju med William som har varit med i projektet ända från början. Tre minuter ska filmen bli och jag har ungefär 3 timmars material. =)

Jag tog också tillfället i akt att göra ett första malariatest. Resandet, solen alla intryck och bristen på pauser gjorde att jag kände mig lite matt och trött. Malariatestet var väldigt spännande. Först fick jag prata med läkaren som tog lite blodtryck och så, därefter fick jag gå till en man som tog ett blodprov och gratulerade mig till att jag nu kanske skulle få erfara malaria för första gången! Innan dess så har man ju inte riktigt upplevt Afrika. Hann visade också på ett test som visade på malaria och beskrev hur de olika formen kunde se ut.

Efter det att han tagit blodprovet eldade han på det, färgade det sedan blått, sköljde av det med någon sprit och färgade det rött för att sedan torka det över en liten gasollåga. Det visade sig dock att det inte var någon malaria. Och just den erfarenheten kände jag att jag kunde klara mig utan...

Kwa heri!

Kontoret i Kisumu, Kenya

Det första stället som vi har bekantat oss med är kontoret i Kisumu, Kenya. Det är där som programkontoret ligger samt det lokala kontor som Johan och Johanna kommer att vara på.

Lille Willie som bor vid kontoret.

...och Bobby...

...och en av Vi-skogens bilar.

På grund av valet i Tanzania imorgon ville Vi-skogen att Sara och jag skulle avvakta att åka till Tanzania tills i slutet av nästa vecka, så att de är säkra på att inget skulle hända. Vanligtvis är det väldigt lugnt under val i Tanzania, men Vi-skogens personal är väldigt angelägna att vi ska ha det bra och tar det säkra före det osäkra.

Susanne, Camilla och Lisa, som ska vara i Rwanda och Eric och Ylva som ska vara i Uganda har redan kommit fram till sina nya hem och börjat installera sig där.

Sara och jag är kvar på kontoret i Kisumu fram tills imorgon då vi åker en bit norr ut till Kitale, som är ett annat Vi-skogenkontor i Kenya. Där kommer vi bland annat att besöka den allra första Vi-skogen, vilket kommer bli jättetrevligt!

Kwa heri!

Vad ska jag egentligen göra i Tanzania?

Hej!
Nu har jag varit i Kenya i åtta dagar och vi har haft vår introduktionsvecka med en hel del föreläsningar om Vi-skogens olika arbetsområden.

Vi har också sett Vi-skogens arbete rent praktiskt och varit ute och besökt olika bönder, som arbetar med agroforestry på olika sätt. Agroforestry handlar om samplantering av träd och grödor kombinerat med till exempel biodling och att man har dammar på sin gård.

Tanken med agroforestry är att förhindra jorderosion, skydda mot vind, att öka vattenupptaget och skyddas mot skadeinsekter. Dessutom bidrar det till att näring kommer till marken i form av löv från träden som faller ned, att träden tar upp koldioxid och att bönderna får frukt på träden eller ved från träden eller honung från bina som de sedan kan sälja och att de då kan utöka sin farm och bli självförsörjande.

En av bönderna vi besökte.

I måndags hann vi med hela två farmbesök och besökte också en spara-låna-grupp, som fungerar som en lokal bank, där gruppmedlemmarna kan få små lån för att till exempel kunna köpa något till sin farm eller betala skolavgifter för sina barn.

På väg runt på farmen.

På tisdagseftermiddagen besökte vi två bönder som var med i ett kolprojekt, varav den ena farmen var helt underbart fin och stor.

Så det är den här sortens saker jag kommer att jobba med under min tid i Tanzania! Där det kommer att bli en del artiklar, filmer och fotografier.

Kwa heri! (Hejdå! )

Framme i Kenya!

Hej!

Nu är jag framme i Kenya och har varit här snart en vecka! Vi kommer stanna fram till torsdag innan vi åker vidare till Musoma i Tanzania.

Det känns redan som att jag känner mig som hemma. Man har fått in de dagliga rutinerna på guest houset som vi bor på.
- Vaknar
- Äter frukost, som består av rostat bröd med marmelad, passionsfruktsjuice, stekt ägg, african tea, som består av svart te tillagat med hälften mjölk och hälften vatten.
- Borstar tänderna i köpvatten, då man vill undgå att få små amöbor i magen.

- Myggstiftning och sololjadags.
- Tar sig till kontoret, där arbetsdagen börjar klockan 8, för att sedan åka på field trip till någon bonde eller ha föreläsning fram till 16-17.
- Däremellan lunch, som numera består av youghurt, gula små frallbullar, jordnötssmör. Men först sprita händerna.

Man kan också tvätta händerna med 

varmt, kokat vatten.

 - Middag på kvällen antingen samma som lunchen, på restaurang eller som i kväll hemma hos Johan och Johanna, som bor på kontoret, som vi precis ätit där.
-Nattdags med ny myggstiftning och krypa in under myggnätet.

Hello Africa!

Imorgon bitti bär det av! Resan påbörjas på Kastrup 7.50, byte sedan på Heathrow innan vi når fram till Nairobi vi niotiden på kvällen, lokal tid. Där kommer vi nio som kommer att praktisera för Vi-skogen först sova en natt innan vi tar en buss för vidare färd mot Kisumu, där vi kommer att ha en introduktionsvecka. Efter det kommer Sara och jag åka vidare till Musoma i Tanzania, som kommer att vara vårt hem de fem närmaste månaderna!

Resfeber? Hmm, jag vet inte. Jag tror rent av att jag inte förstått det hela än. Jag är dock förberedd med en massa vaccin. 13 olika tror jag att jag lyckades räkna det till Gula febern, Hepatit A & B, Tyfoid, Kolera, Polio, Difteri, Stelkramp, Mässlingen och fyra olika hjärnhinneinflammationsvaccin. Och på det Malariaprofylax, Malarone, som jag tog för första gången idag. Det var en massa biverkningar av olika slag och det gäller nog att inte känna efter för mycket...

Packningen är invägd också - stora incheckningsväskan slutade på ca 20 kg. Max får man checka in 2*23 kg. Och lilla handbagageväskan på 30 l väger nog ungefär lika mycket.

Viboko.

Jag övade lite på Swahili på tåget ner till Köpenhamn idag med. Och i Kongens Have hittade jag också några djur som jag hoppas att få syn på i livs levande form inom kort med.

Kwa heri!

Malaika

Här kommer en fin afrikansk sång, som vi lärt oss på Swahilin. Malaika betyder min Ängel.

Karibu!

Karibu betyder välkommen på Swahili och du är varmt välkommen till denna blogg om min resa till Tanzania!

Jag kommer att resa till Musoma i Tanzania den 15 oktober och kommer vara där under fem månader. Jag kommer att arbeta med informationsarbete för VI-skogen, via folkhögskolan Biskops-Arnö.

Jag är nu på en förberedande kurs på Sida i Härnösand, där jag först läst en intensivkurs i Swahili i två veckor. Just nu går jag de sista dagarna av en praktikantkurs där vi lärt oss om demokrati, regionkunskap, personlig säkerhet och en massa annat matnyttigt. Idag är det webkunskap och vi ska skapa en blogg. =)