Hakuna matata

Hej!

Ja, nu har jag varit i Tanzania i några veckor och i Afrika i snart en och en halv månad. Saker börjar att kännas mer och mer hemvant och bekant. Råttorna på vinden har nästan blivit som en del av familjen och de dagliga strömavbrotten eller avsaknaden av vatten på jobbet känns inte som något konstigt alls.

Ingenting är riktigt ett problem här. Det är bara en fråga om hur man löser saker. När vår tolk blev sjuk i förra veckan och inte har varit med oss på våra tre senaste fältbesök, så fick de field officers som är med på våra fältbesök agera tolkar istället. Och det funkar väldigt bra. Även när exakt översättning behövs till de filmer som jag gör.

I söndags kände jag att det var dags att besöka en läkare. Magen hade varit dum sedan tisdagen och jag var matt och har gått ner en del i vikt. Så Björn var snäll och körde mig, med Sara som mentalt stöd, till den koptiska kyrkan, som också är en läkarmottagning. Där träffade vi en labassistent och hans fru, båda från Egypten, som sa att läkaren inte var där, men skulle återkomma om några timmar.

Han ringde sen senare på kvällen och jag fick komma dit, utan några som helst köer, och prata med läkaren och fick lite medicin och skulle komma tillbaka dagen (då med fler besökare där, men det gick ändå väldigt snabbt) efter för att lämna några prover. Magen var det inget fel på. Däremot hade jag halsfluss och urinvägsinfektion. De roliga pillrena som jag fick var rosa, vita och bruna och ett av dem innehöll kreosot. De verkade i alla fall hjälpa på något sätt och jag blev väldigt pigg av dem.

Kwa heri!

Massa fältbesök

Hej igen!

Ja sen sist har det hänt en massa! Något av det som har hänt kan man också läsa om på Vi-skogens egen blogg, där jag bloggade i förra veckan.

En kvinna i Spara- och lånagruppen vi besökte.

Sammanfattningsvis kan jag berätta att det har blivit en hel del fältbesök hos bönder. Jag har nu material till ytterligare två filmer att arbeta med och till ett case om lokala spara- och lånagrupper.

Några nyfikna barn under ett av våra fältbesök.

Alla är väldigt trevliga och snälla och på Vi-skogen ordnar de en massa saker för oss för att vi ska få så bra material som möjligt med oss hem igen. De tar sig tid för oss och bönderna vill gärna att man stannar lite till och helst kommer tillbaka. Igår blev jag till och med erbjuden en kyckling att ta med mig hem till Sverige igen.

På stan är folk också väldigt trevliga och hejar glatt och varje dag får man höra ordet Mzungu, vilket betyder typ Europe. Jag tror att jag från och med nu istället för att presentera mig med: Mimi ni Camilla (Jag är (heter) Camilla) säga Mimi ni Mzungu.

Jag har dessutom fått en vän på Immigrationsmyndigheten. Han var och handlade samtidigt som jag häromdagen och ville bli kompis direkt. Han ville gärna ha mitt telefonnummer, men fick lämna sitt istället och så sa jag att vi ses säkert någon gång. Och det gjorde vi - typ någon dag efteråt när jag var på väg hem. Han stoppade mig och sa att han skulle titta förbi kontoret någon dag och hade visst hand om några papper som var våra nu. Efter det har han frågat efter sin kompis (=mig) på kontoret två gånger och skulle nog komma förbi någon dag mer.

Jag har också köpt mig en cykel. En alldeles ny, fin blå cykel och fick med en cykelkorg på köpet. Nu är det lite lättare att ta sig fram och tillbaka till stan även fast vi får skjuts av vår hyresvärd och kollega Neema till och från jobbet när det fungerar.

I måndags kom det dessutom finbesök! Sofia, Matilda, Kristina och Carro, som varit i Bukoba via Svenska kyrkan i knappt tre månader var på väg till Zanzibar och skulle sova en natt i Musoma, så de fick bo hemma hos oss. Vi fick låna madrasser av vår chef Björn och vi fick gott och väl plats i vårt lilla hus. Det var himla kul och väldigt absurt på något sätt att få träffas igen. Jag träffade dem uppe i Härnösand inför förberedelsekursen och läste dessutom Swahili med Matilda och Sofia. Jag fick dessutom smaka en gräshoppa som Sofia hade med sig.

Ja, det var nog allt för den här gången!

Kwa heri!

Framme i Tanzania!

Halloj!

Ja, då var vi äntligen framme i Tanzania! Det blev en lång resa från Kitale, vi mellanlandade i Kisumu för att hämta packning, som fanns på kontoret och framförallt att säga hej och hejdå till Johan och Johanna!

Vi startade klockan 7 på morgonen och hade lyckats övertala managern Fred på Kitalekontoret att han skulle åka till Kisumu den helgen. I Kisumu tog oss George vidare till den Tanzaniska gränsen, där Yahaya tog oss vidare efter fixandet med visum. Vi nådde sen Nemas hus i Musoma vid halv sextiden på kvällen.

Vi bor i Neemas hus, medans Neema, hennes man och mamma har flyttat ut i det lilla huset och lagar mat utomhus istället, för att dryga ut sin inkomst. Känns lite konstigt, men hon verkar vara väldigt nöjd med det. Vi får också skjuts med henne till kontoret varje dag vilket är en lyx!

Boende inne i själva huset delar vi med diverse små djur. Några har övergett oss redan, som den jättelika kackerlackan som jag råkade trampa på barfota en morgon.

Annars har vi små sisimisis (myror) och råttor som bor på vinden, eller kanske ska vi säga övervåningen, då det i köket och duschen inte finns något innertak. Häromkvällen såg jag en mask, eller möjligen om det var en liten ormbebis, krypa längs med väggen, som jag försökte fånga, men den lyckades försvinna under sängen, som i stort sett inte har någon öppning. Annars har vi tre eller fyra hundar som tycker väldigt mycket om att yla och skälla på natten.

Sara och jag bor i huset rakt fram. Neema med familj i huset till höger.

 

Toaletten består av ett hål i golvet, men har den fina finessen att man kan spola på den! Duschar gör man så sällan man bara kan och snabbt, då det är kallvatten.

Vi har redan testat på att tvätta hemma hos Björn, som är projektledare för Musomakontoret. I övrigt har vi träffat några fler svenskar som Henrik, som är Björns vän samt Rolf som just flyttat från Mwanzakontoret, som har lagt ner och hit. Alla anställda på kontoet är väldigt trevliga också och kontoret i sig är mycket fint och ligger med väldigt fin utsikt mot Victoriasjön (förutom den bit som skyms av hotellet, som granne tyckte han kunde bygga på Vi-skogens mark).

Utsikt över Victoriasjön och Agricultural show.

De första dagarna nu ägnar vi åt den Agricultural show som de kör här för första gången. Första dagen var igår och det kändes väldigt lyckat! Jag hade som uppdrag att leka inredningsarkitekt och har även målat toalettsymboler och hjälp till med skyltplanering. I övrigt ska jag fota under showen.

Ha det så bra!

Resan till Kitale!

Mambo!

Eftersom det var val i Tanzania fick vi ta en tur till Kitale, norr om Kisumu. Valet gick lugnt till och vi var glada över att  Det var bra att det var val, då vi fick en extratur tillsammans med Ylva och Emmeline till Kitale! Resan var väldigt bra och vi bodde i ett fint guest house som till och med hade tvättmaskin!

Emmeline gör tomat- och avokado- och tomatsallad.

I Kitale kunde vi dessutom starta våra första projekt. Personalen där var underbart hjälpsam och vi hann med två bondebesök och en resa till den allra första Vi-skogen i Kainuk, samt kunde vara med på den årliga Agricultural showen de har där.

Sara spanar efter apor i på Vi-skogenkontoret i Kitale.

Jag hann med att filma en massa, som nu ska bli min allra första film! Bland annat en fin intervju med William som har varit med i projektet ända från början. Tre minuter ska filmen bli och jag har ungefär 3 timmars material. =)

Jag tog också tillfället i akt att göra ett första malariatest. Resandet, solen alla intryck och bristen på pauser gjorde att jag kände mig lite matt och trött. Malariatestet var väldigt spännande. Först fick jag prata med läkaren som tog lite blodtryck och så, därefter fick jag gå till en man som tog ett blodprov och gratulerade mig till att jag nu kanske skulle få erfara malaria för första gången! Innan dess så har man ju inte riktigt upplevt Afrika. Hann visade också på ett test som visade på malaria och beskrev hur de olika formen kunde se ut.

Efter det att han tagit blodprovet eldade han på det, färgade det sedan blått, sköljde av det med någon sprit och färgade det rött för att sedan torka det över en liten gasollåga. Det visade sig dock att det inte var någon malaria. Och just den erfarenheten kände jag att jag kunde klara mig utan...

Kwa heri!