Hopp om gott samarbete framöver

Hej igen!

Ja, så var de sex utbildningsdagarna till ändå och mycket intressanta saker har kommit upp och nya idéer har formats. Det vi hoppas på nu är att våra partners ska vara rustade för att kunna kommunicera allt bra de gör till oss, så att vi ska kunna dela med oss av det till alla intresserade i Sverige och även utanför.

Min förhoppning är att de ska ha verktygen för att själva skriva några rader och ta några bilder när de är ute i fält och kan ge oss detta material och vi kan dela med oss av det på hemsidan. De har också fått starta twitterkonto, så att vi kan följa dem där och se vad som är på gång. Framöver kommer de också bjudas in för att skriva på Internationella Institutets blogg, så att man där ska kunna se bakom kulisserna vad de sysslar med.

Och sen alla bra idéer de kommit med hur de kan arbeta närmare tillsammans med varandra både i att producera material men också kanske arbeta tillsammans i olika projekt. En idé som kom upp var att de ville ha ett utbytesprogram där till exempel scoutrörelserna kommer och praoar hos varandra under en tid. Det tror jag kan vara en väldigt bra tanke.

Så nu är det bara för mig att önska dem alla lycka till! Och kanske tillsammans med Helena, på regionkontoret, tjata lite på dem om att komma in med materialet vi vill ha...

Ha det så bra!

Camilla

Många språk blir det

Hej igen!

Den andra utbildningsgruppen bestod av kenyaner och burundier. Det var också i genomsnitt en yngre grupp och lite färre deltagare.

Även om min planering såg exakt likadan ut blir det ju aldrig samma sak på grund av vilken grupp man har. Med denna grupp gick det snabbare. Många var redan vana vid att twittra och även blogga, men det fanns ändå mycket nytt för dem att diskutera och att lära sig.

En skillnad med denna och den förra gruppen var ju att det var två olika nationaliteter. Och att de har olika modersmål. Jag har ju undervisat på engelska och kenyanerna är de som av dem alla är bäst på engelska, då de pratar swahili och engelska och gärna mixar språken med varandra. Burundierna däremot pratar kirundi och franska och är alls inte lika vana vid engelska. De förstår bra men några av dem kände ändå att det var en utmaning att intervjua de andra på engelska. Några valde att istället göra det på swahili, då burundierna kan detta bättre än engelska också.

Så under dessa dagar hade vi fem aktiva språk under kursen - engelska, swahili, kirundi, franska och svenska, som jag och Gunnar pratade med varandra.

Gunnar själv är ju flytande och självlärd i swahili och det är detta språk han använder i kontakt med samtliga partners, så deras inlärningsspråk i utbildningssammanhang brukar ju dessutom vara swahili.

Det blir tydligt i såna här sammanhang hur mycket mer det ger om man kan flera olika språk. Trots vissa språkbarriärer lyckades dock deltagarna att prestera väldigt mycket bra saker. Även denna grupp producerade en massa intressanta artiklar.

Den som var mest spännande var nog den om Felicity och hennes fascination för mode. Hon har en färg varje vecka och har haft det sedan flera år tillbaka. Hon har dessutom ett system för vilken veckodag hon ska ha vilken sorts kläder - typ klänning, kjol, jeans etc. Jag tror att denna artikel kanske inom kort kommer att komma upp på vår hemsida.

Även denna grupp fick ju vara ed på en hoppbild. Och även jag faktiskt, då vi bad kocken att ta bilden.

Ha det så fint, så hörs vi snart igen!

Camilla

Pepparkakor, hoppande fiskar och volleyboll!

Hej igen!

Fjärde dagen för mig att utbilda partners, men idag anlände nya deltagare. Nu var det dags för våra kenyanska och burundiska vänner!

Dagen gick fint och de var duktiga och effektiva och kom med massa bra saker. Pepparkakorna som jag hade tagit med från Sverige gjorde också succé, speciellt för vissa. Dorothy från Kenya Girl Guides var väldigt förtjust i dem och ville även ta med sig burken hem.

Dorothy åt till och med upp de sista pepparkakssmulorna.

Även idag stannade de kvar lite längre än de behövde, så det var kul. Efter eftermiddagsteet var vi sedan några som gick ner till havet för att bada lite. Chantal från Burundi Scouts Organization var lite orolig för att det skulle vara djur i vattnet och undrade vad det var som låg på botten. Det visade sig vara plastpåsar.

Lite senare ropar de "fish, fish" och jag ser inte vad det är utan tror att det är en stor fisk som närmar sig. Men det visar sig vara små fiskar som hoppar i en cirkelrörelse upp över vattenytan. Det ser himla roligt ut.

När vi sedan badat klart hittar vi en volleybollboll och börjar spela lite. Så småningom kommer några okända ugandier, som vill spela mot oss. Det blir en rolig match och vi spelar ändå tills solen går ner och månen lyser starkt på himlen.

Imorgon blir det skriv- och fotoövningar med den nya gruppen!

Ha det så fint så hörs vi snart igen!

Camilla

Sista fina utbildningsdagen med de tanzanska deltagarna

Hej igen!
Tredje dagen blev den sista för våra tanzanianska partners. Idag var det dags att summera, göra klart alla saker och försöka hitta ett bra sätt att gå vidare.

Dagen börjades med att de fick diskutera hur de kan samarbeta kring informationsmaterial och hur de kan samarbeta i större utsträckning.

Det kom fram en massa bra idéer, som bara är en början på vad som skulle kunna bli än bättre verksamhet och bättre samarbete. Om bara en bråkdel av de idéer de hade kan realiseras kommer det bli väldigt bra. Hoppas att de framöver kommer hålla kontakten med varandra.

I summeringen av dagarna kom det fram att en av sakerna de uppskattat var att de  fick möjlighet att veta lite mer om varandra och att det skapade ett förtroende som jag hoppas kan leda till ökat samarbete framöver.

Själv är ja väldigt imponerad av vad denna första utbildningsgrupp presterat och delat med sig av under dagarna och det värmde mycket när det var många av dem som sa att de tyckte att det hade varit "wonderful".

Hoppbilden med de tanzanianska partnersarna.

Innan vi hade den sista gemensamma lunchen var det dags för den obligatoriska hoppfotograferingen. Och den hade vi såklart nere vid havet. Det var lite sorgligt att säga hejdå till dem alla, men jag tror nog jag träffar dem igen!

Tack för tre jättefina dagar alla fina människor från våra partners TPHA, TGGA, WOCHIVI och IDYDC!

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Kreativ dag med skrivande och fotograferande

Hej igen!

Andra utbildningsdagen ägnades åt skrivande och fotograferande! Ingen hade sedan tidigare någon direkt vana av att skriva artiklar. Det närmaste var kanske Bertha Maega, som arbetat som forskare om sjukdomsspridande insekter i 36 år och som nu är pensionerad men arbetar som volontär på organisationen TPHA, Tanzania Public Health Organization. Men för hennes del hade det rört sig om att skriva vetenskapliga artiklar.

Intervjuande gör sig bäst vid poolen.

Deltagana kom från fyra olika organisationer och blev indelade i grupper om tre och två, däe jag mixade deltagarna så att de kom med personer från andra organisationer och de fick intervjua varandra om deras arbete och försöka finna någon intressant detalj i deras liv.

Många fina personporträtt blev det.

Det var väldigt roligt att få höra deras historier och de tyckte själva att det var väldigt intressant att få lära sig lite mer om sina kollegor i andra organisationer. Vissa historier var väldigt starka och förhoppningsvis kommer vi att kunna publicera flera av dem på vår hemsida framöver www.global.iogt.se.

Mama Maege fotograferar Musa.

Till detta fick de också lite basic information om hur man tar bilder och fick öva på att göra det, så skulle hänga ihop med intervjuerna.

Jane intervjuar Naomi.

De fick sedan läsa upp intervjuerna för varandra och visa vilka bilder de tagit till. Denna gång var det jag som inte riktigt höl tidsschemat utan drog över 45 minuter, men det var ingen som klagade och även denna dag stannade de kvar lite till efter att jag slutat.

Det var en väldigt intressant och kreativ dag!

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Väldigt intresserade deltagare som vägrar gå hem

Hej igen!
På måndag började så utbildningen! 14 partners, alla från Tanzania var på plats och skulle under två och en halv dag utbildas i kommunikation av mig med Helena som side kicker. Fokus blev på att skriva artiklar, fotografera och sociala medier.

Första dagen var deltagarna alla väldigt intresserade och tyckte det var väldigt spännande att lära sig hur man använder dropbox, som är ett fildelningssystem på nätet och twitter och diskussioner om varför och vad de kan kommunicera.

Pool eller...

...workshoppande på övertid?

Schemat vi hade för dagen var mellan klockan 10 och 16, men när klockan var 18.30 fick Helena och jag nästan kasta ut deltagarna som fortfarande ägnade sig åt dagens övningar och ville veta mer!

Och då kan tilläggas att det fanns kaffe och te som serverades utanför och att vi bodde på ett jättefint strandhotell med två pooler och en jättehärlig sandstrand mot Indiska Oceanen precis intill.

Ha det så gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Tacksamhet!

Hej igen!

Jag var inställd på att förberedelserna inför utbildningsdagarna skulle ta längre tid, så jag hade nog trott att jag skulle behöva jobba under helgen med. Nu blev det några timmars jobb, men jag hade också möjlighet att bara ta det lugnt.

Detta var lätt gjort på hotellet, då jag kunde påbörja dagen med pannkaksfrukost och sen ägna större delen av dagen på stranden, med sol, bad, läsa lite och samla snäckor på stranden. Jag tänker om och om igen att det är rätt galet att jag är på plats i Tanzania igen. För tredje gången i år och nu fick jag komma hit igen för att utbilda partners. Det är så många saker som jag får vara med om och jag är väldigt tacksam över det.

För det första får jag åka till Tanzania, för det andra får jag träffa underbara människor jag har träffat igen, för det tredje får jag utbilda människor, för det fjärde får jag ägna mig åt kreativa saker som att fotografera, filma och skriva. För det femte får jag leda kreativa processer och för det sjätte får jag göra detta inom ett område som gör att omständigheter i en förlängning kan leda till att människor får ett lite bättre liv. Och för det sjunde kommer detta förhoppningsvis leda till att mitt framtida arbete kommer att förenklas en massa.

Jag säger bara Tack för dessa underbara möjligheter!

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Förberedelser inför utbildningsdagarna

Hej igen!

Torsdagseftermiddagen ägnade jag och Helena på regionkontoret åt till att förbereda utbildningsdagarna veckan därpå. Jag hade gjort en planering i huvudet och det gick snabbt och smidigt att få ned det i en power point. Vi skickade också lite mail till deltagarna så att de visste vad de skulle ha med sig för saker.

Fredagen var det lite mer förberedelser och jag passade också på att filma och fotografera lite i trädgården på kontoret.

Ha det så bra så hörs vi snart igen.

Camilla

Som att komma hem!

Hej igen!

När jag landade i Dar es Salaam och var på väg mot bankomaten för att ta ut lite tanzanianska shillings kommer en man med en lapp i handen, där det står Camilla Thulin. Det tar en sekund innan jag ser att det är Salome, taxichauffören, som de brukar anlita på kontoret och som Gunnar anlitat för att hämta mig på kvällen när jag landat.

Eftersom det är sent på kvällen är det inte så jättevarmt, men det slår mig ändå att det är rätt annorlunda temperatur än de kanske 5 graderna som jag lämnade Göteborg i. På väg mot hotellet känns det som hemma direkt, vägen från flygplatsen känner jag väl till vid det här laget och jag känner igen platserna vi kör förbi.

Jag får sedan checka in på hotellet och morgonen därpå blir det sovmorgon och jag kommer in till lunch, som Gunnar beställt gemensamt till personalen, eftersom de haft personalmöte och också till mig. Det blir ett kärt återseende och Gunnar säger att de på kontoret just sagt att denna gång så måste jag stanna.

Kontoret i Dar es Salaam.

Jag har beställt tilapia och chipsi och till det får jag mangojuice och det smakar som vanligt gott och när vi sitter där och äter känns det som om jag aldrig åkte därifrån.

Det kändes väldigt bra att vara tillbaka!

Ha det så fint så hörs vi snart igen!

Camilla

Tillbaka i Tanzania igen!

Hej igen!

Ja, nu är jag tillbaka i Tanzania igen! Fortare än jag trodde. Denna gång är jag på plats för att utbilda våra partners i Tanzania, Kenya och Burundi i kommunikation. Så mitt uppdrag blir två tredagarskurser i bland annat att skriva artiklar, fotografera och sociala medier och försöka inspirera våra partners att dela med sig mer av alla de fina aktiviteter de ägnar sig åt.

Resan gick fint, via Amsterdam och Kilimanjaro.Hann med att se både Jane Eyre och Melancholia på flyget. Den senare var ingen feel good-film precis. Resan var däremot lång - tog en taxi hemifrån 3.50 på onsdag morgon och var framme på hotellet 23.30 lokal tid samma dag.

Denna gång bor jag inte i den djurrika lägenheten utan får bo på fint beachhotell och trivs väldigt bra med det. men saknar nog mina djurkompisar lite. Åtminstone har jag sett en liten ödla på mitt rum, så lite sällskap har jag.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Sista dagen i Nairobi

Hej igen!

Ja, idag är det dags att åka hem till Sverige igen. Vill stanna! Än en gång har jag liksom fått ett nytt hem. Känner till var man byter Matatu från och till stan och vilka motorcykeltaxichaufförer som står vid Embakasi och undrar om vi inte ska åka med dem. Allt blir bara så naturligt och jag är på plats 100% även om hemma också finns närvarande.

Milly jobbar en stund idag, men har sett till så att jag ska ha det bra. Hon har sagt till Iréne och Angela, som också är hemma att de ska fixa varmvatten till duschen till mig. De har inget varmvatten i kranen, så man får ha två spänner – en med varmt och en med kallt vatten. Sedan mixar man lite till rätt temperatur och skopar det över sig.

De har också förberett frukost – formfranska och blue band, som är deras smör och afrikanskt te, en blandning av varm mjölk och vatten och te. Och sett till så att de ska säga till mig när de nigerianska filmerna på TV börjar. Känner mig helt klart välkommen och omhändertagen.

Ha det så bra! Jag tror vi hörs snart igen!

Camilla

Gospel

Hej igen!

På söndagen gick vi till kyrkan. Vi skulle vara där vid 10, men var där strax efter elva. Vi åkte till Millys lokala kyrka, Nairobi Gospel Centre International. Utanför kyrkan träffar vi Susan och hennes två barn. Susan är en annan kusin till Milly. Eller ja, hennes man är kusin med Milly.

Kyrkan var väldigt stor och vi kom in strax då de börjat så vi kommer mitt under ett härligt gosspelnummer. Gudstjänsten pågår i tre timmar, men känns trots detta inte lång. Det är mycket musik och just idag var det många intressanta saker som hände. En kvinna i kören skulle på kvällen ha släppfest för sin skiva så hon sjöng från den, en annan känd Kenyansk sångerska var där och framförde en helt ny låt och en pastor, som är chef över alla pastorer i Uganda var på gästbesök och hade en predikan om vikten av att tillhöra en lokal kyrka.

Efter kyrkan bjuder Susan oss med på lunch hemma hos dem och köper på vägen hem genom slummen till deras gated community som ligger innanför, getkött. Det blir en god lunch och trevligt sällskap där vi diskuterar allt från skolklassers storlek, bilmärken, homosexualitet, resande och giftermål. Susan och hennes man är inte formellt gifta. Utan traditionellt gifta. Det innebär att man under en typ av ritual  ätit get tillsammans och ses därefter som gifta. Annars kan man också gifta sig borgerligt eller i kyrkan. Och om man som man och kvinna bott tillsammans under tre år, blir man automatiskt gifta. Hon berättade också att alla visste att de var gifta.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Joan

Hej igen!

Efter lunch på lördagen åkte vi hem till Millys kusin, Joan. Kusin är ett rätt vitt begrepp och i detta fallet var det snarare Joans man som är syssling till Milly.

När vi kom hem till Joan låg hon och vilade. Hon hade just kommit hem efter att ha legat på sjukhus i tre veckor. Hon har sjukdomen sickelcellsanemi och hade nyss fått diagnosen Malaria. Enligt vad jag tidigare förstått borde det inte vara möjligt att få Malaria, då man har sickelcellsanemi, men förstår inte riktigt hur det hänger ihop. Sjukdomen i sig har hög dödlighet och många dör innan 18-19 års ålder. Hon hade bland annat en syster som dött av det. Joan är idag mellan 25 och 30 år. De som har sickelcellsanemi och överlever övre tonåren har sedan en mer vanlig medellivslängd, men har en ökad allmän känslighet.

Hon fick i alla fall medicin mot Malaria och blev sämre av det, fick en massa utslag och symptomen från börja försvann inte. Doktorn sa till henne att jodå, nu är du bättre. Sedan insåg hon att hon hade lunginflammation istället och fick medicin mot det, vilket hon blev bättre av. Hon fick dessutom lite andra reaktioner och behövde dialys. Efter dialysen fick hon en stroke, på grund av att blodet har lättare för att koagulera av sjukdomen och blev av med känseln i ena sidan och tappade talet. Hon fick sedan tillbaka de en kort tid efteråt och läkaren, en annan än den som sagt att hon hade Malaria, var överraskad och imponerad över det.

Hon var nu mycket bättre men har fortfarande minnesluckor efter stroken. Dagen innan hade hon fått ta bort dialysengrejerna och värderna var väldigt bra. Och hon verkade också mycket piggare när vi hade varit där och tillsammans titta på en massa roliga såpoperor från Mexico och Nigeria.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Bebisgeparder

Hej igen!

På lördagen begav vi oss till Kenya National Park, där vi träffade Anna, en svensk tjej jag träffade i Kisumu, och hennes indiska pojkvän. Vi skulle vara där vid klockan 10, då vi bestämt tid med dem. Men då tiden och planeringen är som den är i Östafrika hade jag förvarnat att vi kunde bli lite sena. Polisen hade just nu en ökad koll på Matatusen, så att man följer reglerna för hur många som får åka i dem och om tillstånd och sånt finns, vilket innebar att många matatus inte var i traffik och det var därför svårare att ta sig fram kollektivt.

Och sena blev vi. Nästan en och en halv timme… Att saker inte händer när det ska ser jag personligen inte som något problem, bara när det drabbar andra, som i det här fallet. Men de båda var också vana vid att saker inte riktigt händer när man sagt att det ska hända.

Vi gick sedan på Safari Walk, som man kan säga påminner lite om Nordens Ark, fast mindre och med afrikanska djur istället. Därefter gick jag och Milly vidare till Animal Orphanage, ett barnhem för vilda djur, där de bland annat hade supersöta gepardungar. Var väldigt fint.

Sedan tog vi en matatu vidare till centrum, där vi gick till en restaurang och jag beställde på nytt Tilapia. Kyparen ville verkligen försäkra sig m att jag förstod att det var en hel fisk med ben i. Och, jo, det kände jag ju till.

Men fisken såg väldigt skum ut. Var mer svart än brun, som den brukar vara. Inuti såg den lite rosa ut och den luktade mer som rå fisk. Jag sa till kyparen att den inte luktade bra. Och han svarade: jo, det gör det. Fick säga det några gånger till och lät honom sedan lukta på den. Då kom han snart med två tomma tallrikar och sa till oss att ta bort dem. Så det blev istället väldigt goda pommes frites!

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Fredagsutgång i Embakasi, Nairobi

Hej igen!

På fredagen flög jag till Nairobi. Milly kom och hämtade mig på flygplatsen och sedan tog vi en matatu. Vi tog oss till ett ställe i närheten av där hon bor där vi träffade några av hennes kompisar. Där hade vi en väldigt trevlig kväll och åt get och dansade en massa. 

Men innan klockan blev elva var vi tvungna att åka därifrån. Då skulle vår vagn bli förvandla till en pumpa. Ja, eller ionte. Men vissa ställen har inte tillstånd att ha öppet efter elva. Om man då befinner sig på restaurangen och polisen slår till, vilket de brukar göra, får man spendera natten i fängelse. Och det hade vi inte riktigt tänkt att vi skulle göra.

När vi kom hem fick jag träffa hennes mamma och kusin Angela och hemhjälpen Iréne.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Leken som speglar

Hej igen!

I Östafrika använder man sig inte av barnvagn till sina barn. Man bär dem istället i en typ av bärsjal eller tygstycke på ryggen. Barnen verkar vara väldigt bekväma med eet och de vet hur de ska hålla sig fast även om de är väldigt små.

När Neeemas barnbarn och hemhjälpens lilla dotter lekte lite med mig en kväll tog de gosedjuren och ville att jag skulle lägga dem på deras ryggar. De böjde sig framåt och tog tag i gosedjuren och sprang sedan omkring. Även när de är så små som dessa två små flickor så har de redan socialiserats in i systemet, som de redan kände väl till.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Hejdå Tanzania - hej Kenya

Hej igen!

Ja, då var det sista dagen i Tanzania och jag åker vidare till Nairobi idag. Det är än en gång med sorg i hjärtat jag gör det. Men jag hoppas att jag snart kommer tillbaka igen.

Gårdagen ägnade jag mig åt att kurera min förkylning och det hjälpte nog en del. Nu känns det som den snart ska vara borta.

Bland hotellpersonalen är det flera som har frågat mig hur det är med min förkylning, som jag tror att någon av mina afrikanska vänner talade om för dem där att jag hade. Det är fint när de vet mer än vad man har sagt själv.

Förmiddagen idag ägnade jag mig åt att utforska Mwanza. På väg ner till centrum är det en man som ropar till mig att jag har pengar i fickan. Och när jag tittar efter så är det mycket lite pengar som sticker upp. Jag tackar för att han talade om det så snällt och beger mig vidare.

De hade en jättestor marknad och det blev lite mer tyger. I Mwanza är det mest tyg av sorten Kitenge som är populärt. Kikoy har de också, men då en lite annorlunda typ som är mer ullig.

Jag köpte också lite musik och filmer och fick nog etala lite för mycket på sina ställen, men det känns ändå OK. Får hoppas att musiken fungerar denna gång med. Det gjorde den inte sist utan skivan var då tom. Försökte mig på att köpa samma sorts musik som jag köpte sist - Mahkirikiri, som är ett Botswanskt band. Denna gången var det även med video.

På väg tillbaka till hotellet ropar några på mig och ber att jag ska äta kassava med dem. Så det gör jag. Det kommer fram lite annat folk och pratar också och jag får väl i alla fall två giftemålsförslag.

Sitter just nu på flygplatsen i Mwanza och väntar på planet till Nairobi och har lärt mig att man inte får ta med sig batterier i handbagaget. Så jag fick fint lämna ifrån mig åtta batterier. =(

Ha det så bra så ses vi snart igen!

Camilla

Bra swahiliövning

Hej igen!

Under veckorna jag har varit här har jag fått höra en massa swahili och jag tror att jag utvecklat den en del. Dels är det väldigt bra att det är så många runt omkring som har pratat swahili, så jag har fått höra och tagit in det den vägen.

Men bästa sättet är ändå att prata själv. Jag brukar vara rätt försiktig vad gäller att prata ett främmande språk när andra som kan något annat språk lyssnar. Men förväntas det av mig att jag ska prata det så gör jag det i större utsträckning. Jag tycker också att det är lättare att uttrycka mig i skrift på ett främmande språk.

Men det bästa för min swahiliträning har varit när jag pratat med de som inte förstår något annat eller är begränsade i sitt uttryck på till exempel engelska. Och när jag väl börjar prata så märker jag ju att det finns en hel del där. Detta märkte jag bland annat när jag pratade med Neemas hemhjälp Flora och med Neemas systerbarnbarn Maggie.

Det gick också väldigt fint att prata swahili med Mustapha och han tyckte att jag pratade bra swahili nu och han vet ju hur det lät för ett år sedan också. Han pratar dessutom en del engelska, så det finns lite av en back up där. Jag tror också att det är extra lätt att prata med honom eftersom han själv kan se vad det är för något i språket som kan göra det svårt att förstå och han är tydlig när han pratar och rättar också till när det blir fel form på till exempel ett adjektiv som hör ihop med ett substantiv i en annan klass. Jag tror dessutom jag börjar få lite kläm på vilka adjektivklasserna ska vara nu så det känns rätt spännande!

Och nu när jag åker vidare till Nairobi kanske jag utan att jag vet om det har full koll på Sheng, som är ett slangspråk som blandar swahili med engelska.

Ha det så fint så hörs vi snart igen!

Camilla

Första mzungun på hotellet

Hej igen!

När vi åt middag nere i restaurangen igår på hotellet - eller middag och middag - det blev chapati, te och glass, kommer det en man till vårt bord. Mannen sätter sig ner och frågar hur läget är. Lite avvaktande säger både jag och Neema att det är fint. Mannen är väldigt propert klädd, men det känns lite udda och vi undrar lite båda vad han vill.

Han tar sen upp några visitkort och lägger ett på bordet vid mig. På det står det General Manage och hotellets namn. Jag inser då att det är chefen för hotellet och skickar över visitkortet mot Neema. Han frågar någon gång till hur läget är och vi svarar bra igen. Sen säger han välkomna och lämnar oss.

Neema berättar sen att de hade talat om för henne när vi checkade in att detta var första gången de hade en Mzungu (viting) som bodde på hotellet, vilket skulle vara jag då. Och det var förmodlingen till varför managern hade kommit och satt sig vid vårt bord. konstigt, konstigt att det skulle vara något så speciellt med mig.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

Camilla

Tanzanianskt mobilt bredband

Hej igen!

Idag hade jag tänkt ta mig till Saa nane nationalpark som ligger på en ö i Victoriasjön, men eftersom jag är lite sjuk kändes det bättre att ta en helt ledig dag och bara vila och skriva lite blogginlägg på hotellet. så hoppas jag att jag har blivit piggare imorgon när jag ska vidare till Nairobi i några dagar och hälsa på Milly.

Att använda internet har fungerat väldigt bra i Tanzania och jag har använt mig av ett mobilt bredband. Men det är lite klurigt att först komma på hur man ska använda det. Men nu har jag full koll.

1. Först får man köpa telefontid, så kallad air time och skrapa fram en kod.

2. Sedan får man ta ut simkortet från det mobila bredbandet och sätta in det i en vanlig telefon.

3. Därefter slår man laddapåkoden och det nummer man skrapat fram och kollar saldot.

4. Man sätter sedan in simkortet i det mobila bredbandet och får ringa ett nummer från datorn där man talar om att man vill köpa ett visst abbonemang - till exempel en veckas tid WIKIMOJA.
5. Därefter bekräftar man att man köpt det man ville ha genom att skoicka ett nytt meddelande med ja - NDYIO.

6. Klart att använda i en veckas tid!

Missar man något av dessa steg. Till exempel att skicka meddelandet om vilket abbonemang man vill ha kostar det en mass - ca 5000(dividera med drygt 250 för att få i SEK) för en halvtimme, mot 15 000 Tsh för en vecka. Den varianten har jag också provat!

Ha det fint så hörs vi snart igen!

Camilla

Lift till Mwanza

Hej igen!

Från Musoma hade jag sedan tänkt ta mig till Mwanza med buss någon gång på förmiddaen på onsdagen. Men jag hade lyckats tajma mitt besök så bra att Neema kom hem från Lesotho dagen innan jag kom och skulle vidare till Bukoba, också i Tanzania på onsdagen. Hon och Masasi skulle möta upp Björn för ett möte i Bukoba och skulle åka med en av projektbilarna till Mwanza för att sedan ta flyget därifrån dagen därpå.

Så på onsdag förmiddag, ja det var tänkt vi skulle åka vid 10, men kom väl i väg vid 12, vilket inte spelade någon som helst roll, tog Mustapha oss och Creaty, som var sjuk och skulle till Mwanza för en medicinsk check up mot Mwanza!

Resan till Mwanza tog kanske fyra timmar och på vägen stannade vi för att köpa lite ris, grönsaker och annat smått och gott. Det var så där afrikanskt trångt i bilen och härligt att höra dem prata en massa swahili även om jag inte förstod allt de sa. Det blev en alldeles underbar bonusdag med dem allihop! Och en väldigt mycket säkrare transport än med buss.

Dan efter skulle Mustapha köra hem en kvinna, Leonida, som arbetar på kontoret som fått sin fot gipsad efter en olycka, så vi åker först alla och hälsar på henne. Vi åker hem till hennes släktingar där hon bor tillfälligt och vi blir bjudna på läsk och himla goda rostade jordnötter. De ställer fram en massa olika sorters läsk och börjar fråga Neema vilken läsk hon vill ha. Masasi reser sig då och tar Stoney Tangawizi, en ingefärsläsk som är min absoluta favorit, och ger mig den i handen och säger att den är till mig. Till lunchen tidigare under dagen hade jag försökt beställa en sådan, men då var den slut. Vi får också se Leonidas röntgenplåtar och lyssnar på en rwandesisk musikgrupp på musik-DVD.

När vi är på väg att gå pratar en av släktingarna med mig och säger att jag borde stanna i Tanzania. Han undrar också om jag är gift och när jag svarar nej säger han att han ska hitta en bra man till mig.

Ha det så gott så hörs vi snart igen!

Camilla

Ieh!

Hej igen!

En härlig sak de har i swahilin är uttrycket Ieh, som kan sägas vara ett ord för eftertryck men kan också vara ett uttryck för förvåning. När man säger det går man upp i tonläge väldigt mycket och när män säger det går de upp i falsett.

Jag märker själv att jag tar in en massa swahili nu och tonlägen och uttryckssätt tror jag bearbetas passivt på något sätt. Jag har kommit på mig själv med vad jag tror en övning i detta uttryck, då jag väckt mig själv i sömnen då jag tror jag övat på detta. Det skulle vara kul att spela in mig själv på band när jag sover nu för jag brukar tala lite i sömnen. Så vem vet - jag kanske pratar en massa swahili i sömnen?

Ha det så bra och vi hörs snart igen - Ieh!

Camilla

Extended family

Hej igen!

En stor skillnad mellan Östafrika och Sverige är samhället man lever i och hur man förhåller sig till varandra. Som jag upplever det finns det en större närhet och omtanke om varandra än vad vi har i Sverige. Det märks tydligt att Sverige är ett individualistiskt samhälle mellan man i Östafrika har ett kollektivistiskt samhälle.

Detta blir bland annat tydligt i det begrepp som man kallar för extended family, det vill säga utökad familj. Det är inte bara den egna lilla familjen som är ens familj i vår mening utan det är även syskons familjer, svärföräldrar, svågrar och svägerskor och deras familjer.

Man har ett outtalat - eller kanske uttalat - ansvar gentemot alla i sin utökade familj. Och tjänar man lite mer pengar eller har bättre förutsättningar på annat sätt, ställer man upp. Detta även om släktingarna i sin tur faktiskt utnyttjar detta och kanske då inte anstränger sig själva för att skaffa sig det de behöver själva.

När Neemas syster gick bort hamnade så underhållsansvaret för hennes systerdotter och hennes dotter i sin tur, Maggie, på Neema. Så nu när systerdottern börjat på universitetet och ska gå där i tre år betalar Neema för det och Maggie får under tiden också bo hemma hos Neema. Och lilla Maggie har absoult inget emot det, då hon verkligen älskar Neema och vill göra allt som hon gör.

Jag tycker att det är beundransvärt att man verkligen tar hand om varandra på det sättet, som Neema gör.

Ha det bra så hörs vi snart igen!

Camilla