Att få rollen som expert

Hej igen!

I Nairobi träffade vi Kenya Girl Guides igen för ett möte och dessutom träffade vi SCAD Kenya och fick se deras verksamhet.

SCAD stod tidgare för Student Campaign Against Drugs, men de har nyligen utökat sin verksamhet och har därför betämt sig för att SCAD Kenya är namnet och att det inte är någon akronym som står för något.

På SCAD Kenya träffade vi bland annat Moses, Adrian och Felicty på deras nya kontor där de höll på att få allt i ordning. Deras verksamhet vänder sig till skolelever och studenter på universitetet. Volontärer på SCAD arbetar med klubbar på olika skolor och har ett program för dem som består av 6 olika moduler, som de arbetar med under en 8 veckors period. Modulerna handlar om elevernas självbild, deras egna åsikter och ställningstaganden på olika områden där då givetvis alkohol och droger är en central del.

Några i personalen och volontärer på SCAD Kenya.

Vi fick besöka en skola och en lektion som två volontärer höll i och som handlade om självmord. Klubbarnas storlek varierar lite, men kan vara ca 60 elever. Den grupp vi träffade var kanske runt 40 elever. Jag både filmade och fotade under tiden som lektionen pågick och språket som användes var mestadels engelska men också swahili och en del Nairobislang, så kallad Sheng, som tar lite engelska ord, lite Swahiliord och kan sen byta ordning på stavelserna i orden. Kan bli lite klurigt att texta i det filmade materialet sen.

Så här kan det se ut när jag filmar partners aktiviteter.

När vi besöker skolorna i projekten får vi alltid en central plats och det förväntas att man ska säga något och det brukar bli bra. Men man förväntas också vara expert på i princip allt och man får vara försiktig så att man verkligen vet vad man pratar om. Denna gång hade vi strax innan lektionen i bilen pratat lite om självmord och ensamhet i Sverige och Allen, en av volontärerna, tog upp det vi hade sagt i bilen under lektionen.

Vi var denna gång på besök i en katolsk skola och jag fick uppmaningen av Allen i slutet av lektionen att avsluta det hela med en bön. Jag försökte säga lite diskret att det var bättre att han gjorde det och då rykte Masudi in och sa att jag inte var kristen, vilket kanske var att ta i lite... Men jag slapp i alla fall hålla i bönen.

På väg hem från SCAD till Guest houset en av dagarna hamnade vi mitt i rusningstrafiken i Nairobi, så det var bara att sitta och vänta. Men även när man väntar i en bilkö kan man sysselsätta sig med saker. Handla lite till exempel. Det är en av de braiga sakerna med Östafrika tycker jag - att det går runt försäljare mellan bilarna när det är kö eller också finns en massa försäljare utanför bussfönstren när bussarna stannar till och man kan handla direkt från bilen eller bussen. Och man kan köpa det mesta. När vi satt i kön och väntade på att få komma tillbaka till guest houset hade vi möjlighet att köpa knivar, kuddar, underlägg med olika motiv som blinkar, fotbollar i plast, Scrabble, hattar, handdukar eller bananer. Jag passade på att köpa lite jordnötter.

Ha det bra så hörs vi snart igen!

Camilla