Att känna sig hemma

Hej igen!

Det är en konstig känsla det där med att känna sig hemma. Jag tror jag har rätt så lätt för att känna mig hemma varsomhelst. Speciellt om jag kommer dit en andra gång. Och efter det är det ju hemma!

Dar es Salaam och lägenheten ser jag helt och hållet som hemma nu. Även fast jag har varit här mindre tid än jag varit på resande fot i Östafrika. Men myrorna, storödlis och allt det där har blivit min vardag.

Varje gång jag befinner mig på en ny plats är jag liksom där helt och hållet. Hemhemma försvinner inte, utan finns där såklart också och är också hemma. Men där jag är för stunden är liksom som en ny pusselbit och det blir ett närvarande som gör att det annorlunda livet ändå blir något hemtamt. Det blir som att jag får ytterligare en plats som jag kan känna mig hemma på. Och en trygghet i det.

Jag gillar den känslan att jag vet att jag kan känna mig hemma i princip varnånstans som helst.

När jag kom till Kisumu igen var det så kul att komma ihåg staden även om jag bara varit där korta stunder - vid fyra olika tillfällen tidigare. Jag hittar inte så bra i staden men det finns vissa riktmärken som jag känner till. Jag besökte Vi-skogens kontor i Kisumu och träffade Ylva och Bosse där. Och det var så naturligt och även konstigt på något sätt. Men mest bara självklart. Ylva visade mig runt där de hade sin nya trädgård, som var jättefin och ett helt nytt gult rum, som komplement till det gröna och det blåa som Johan och Johanna bodde i förra året när de gjorde sin praktik på Kisumukontoret. Och snart är det dags för 3 nya Biskops-Arnöstudenter att komma dit.

Till kontoret tog jag en taxi, men efter korta instruktioner från Ylva promenerade jag tillbaka till hotellet och det var enkelt att hitta. På väg hem (hemma denna gång var hotellet i Kisumu) var jag bara tvungen att gå in på Nakumatt, för att se om det var sig likt. Och det var det. Jag köpte samma chips, som jag gjort tidigare och tittade till popcornstället precis utanför där Johan brukade köpa sig popcorn.

På fredagskvällen träffade sen Masudi, Gunnar och jag Ylva, Bosse, Colins, som är Ylvas kille och Anna, som gjort praktik på Vi-skogen i ett annat sammanhang. De kom och hämta oss i Bosses fina bil, som man kan sätta in extrasäten därbak och så åkte vi till restaurangen vi skulle äta på. Sin vana trogen kör Bosse fel - ett varv runt hotellet blev det denna gång - så Ylva får säga till honom. Det är de där små detaljerna som ändå gör att allt känns som hemma och så naturligt.

Så nog var Kisumu hemma allt!

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla