Socialarbetare Oliver Nsanwgwanko

Hej igen!

Sen vi kom hem till Dar es Salaam från Iringa i fredags förra veckan har jag varit ute på två fältbesök och arbetat med att lansera vår nya hemsida och greja med texter på den. Vi hann också med ett besök på tryckeriet som ska trycka en skrift "Skål för familjen" på Swahili.

När man arbetar med teknik och personer som har begränsade resurser blir det väldigt tydligt att ju enklare desto bättre. Att försöka få fram det specialbeställda typsnittet till foldern blir ingen lätt uppgift, även fast vi engagerat länder från tre världsdelar Sverige, England, Thailand och Tanzania. Jag tror det löser sig på ett alternativt sätt till slut i alla fall.

I onsdag fick jag träffa Oliver Nsanwgwanko (försök uttala det bantunamnet!), som är en kvinna som arbetar som assisterande projektkoordinator för IDYDC, samma organisation vi besökte i Iringa, fast här i Dar istället. Och man kan väl säga att hennes arbetsuppgifter innebär till viss del att vara socialarbetare.

Hon arbetar bland annat med samma gatubarnsprojekt som i Iringa, som är ett Världens Barnprojekt. De barn som hon arbetar med här kommer från början från Iringa och man kan beskriva det som att de utsatts för trafficking. Barnen lovas jobb och goda förutsättningar, men när de väl kommer hit visar det sig vara på ett helt annat sätt.

Oliver arbetar för IDYDC i Dar es Salaam.

Olivers utmaning är att identifiera barnen, se om de vill komma till centret i Dar es Salaam, där de får husrum och utbildning, för att sedan så småningom vilja återförenas med sina familjer. En av utmaningarna är att få höra barnens verkliga historia varför de nu bor på gatan.

Det cirkulerar vissa bashistorier, som alla drar till med. "De sattes på en buss och sen försvann deras bror som var med dem och nu bor de på gatan".

Jag märker också när jag talar med barnen att historierna de berättar för mig kanske inte riktigt kan stämma. De kan avslöja sig själva genom att le eller försäga sig och sen ändra sig lite. Men på något sätt går det ändå att se vilka historier som verkar trovärdiga och inte.

För Oliver är det nog dock lite enklare, eftersom jag ju kommit dit som Mzungu (=viting) och det är roligt att få prata med mig och kanske lura mig lite extra. Oliver verkar ha väldigt bra kontakt med barnen vi möter och de tycker att det är kul att träffa henne. Hon har ett tufft jobb och arbetar ensam med barnen här i samarbete med den katolska kyrkan "Children in the Sun", som är det center barnen kommer till när de har börjat sin rehabilitering.

Vi hörs snart igen!

Camilla