Ja, på måndag eftermiddag kom jag sen till Musoma! Jag flög dit från Dar och landade på den lilla grusflygplatsen. Och en massa minnen kom direkt tillbaka! Och väg hem till Neemas hus har de blivit klara med vägen, som de arbetade på under hela tiden jag var där sist. Och ungefär halva vägen har asfalt!
När jag kommer hem till Neemas hus, där jag bodde förra året under 5 månader möts jag vid porten av den nya hemhjälpen, Flora, lilla Maggie, fyra år, som är Neemas systerbarnbarn och lilla Helena, drygt ett och ett halvt. Maggie träffade jag också förra året några gånger och hon är hur söt som helst. När jag är på väg ur bilen kommer först Maggie och ger mig en kram och efter det kommer Helena. Det var ett väldigt trevligt mottagande!
Neema har som vanligt mycket jobb att göra, och eftersom hon varit i Lesohto två veckor utan internet och telefon har hon mycket att ta igen, så hon kommer hem först senare. Så under tiden bli jag visad till mitt gamla rum, där jag får bo denna gång med. Sist, när Sara och jag bodde i huset, bodde resten av familjen i ett mindre hus på den lilla innergården, så det var kul att se hur det såg ut i vanliga fall inne i huset. Men det mesta var sig likt, förutom att de hade fler soffor i vardagsrummet och att de nu hade flyttat in i det "hemliga rummet" som var låst när vi var där.
Jag pratar också med Flora en del, bara på swahili, eftersom hon inte kan engelska och hon kokar vatten så jag kan ta mig en dusch. Jag blir också ordentligt underhållen av de små flickorna. Helena kommer och sätter sig precis intill och vill sen inte släppa mig, När vi druckit lite te och hon börjar bli trött tar Flora upp henne i knäet för att hon ska sova. Hon går ner därifrån och kommer och sätter sig i mitt knä och det tar ingen lång stund innan hon somnar där. Och Maggie pratar konstant med mig och visar mig en massa saker.
Sen hälsar jag också på Bibi, som är Neemas svärmor och hon sitter på sängkanten med huvudet nerböjt och verkar rätt trött. När jag kommer dit lyser hon upp och börjar tala skorna hon fick förra året. När fyra kompisar som bott några månader i Bukoba, på andra sidan Victoriasjön, Sofia, Matilda, Carro och Kristina var och hälsade på mig i Musoma förra året lämnade Sofia kvar ett par gamla skor som var lite trasiga. När jag en dag satt och pratade med Bibi berättade hon att hon inte hade några skor, så då gav jag dem till henne och redan då blev hon väldigt glad över dem.
| En JÄTTEstor Tilapia. Och lilla Maggie i bakgrunden. |
När vi kommer hem sen visar Neema lite foton från när hon var ung och när barnen var små och lite senare kommer även hennes man hem. Vi kollar på lite Nigeriansk såpopera och sen är det dags att säga god natt och jag går och lägger mig i jättesängen där lilla Maggie redan sussar så sött!
Ha det bra och vi hörs snart igen!
Camilla
Åh, är vägen verkligen öppen! Trodde jag aldrig skulle ske =) Hur får de plats med mer möbler i vardagsrummet? Det var ju fullt nog som det var! Vad roligt med en ny liten knatte. Jag saknar Esters lilla knotta.
SvaraRaderaHa det fortsatt bra. Kram!
Ja, allt är den öppen! Och asfallt från stora vägen fram till Peninsula! Fast de gräver lite i alla fall. Såklart!
SvaraRaderaOch Esther kommer få en liten knott eller knotta snart igen. =)
Kramar!