Kärlek!

Hej hallå!

Tre gånger i veckan kommer Amina hem till mig och grejar och fixar. När jag kommer hem är det så fint så!

Tvätten var tvättat!

Idag hade hon städat, diskat, tvättat och gjort iordning. Hon har ett väldigt ordningssinne och allt står på sin plats. Till och med stolen som jag flyttat ut i vardagsrummet hade hon ställt tillbaka.

Disken var diskad och ställd i fina rader!

Och i köket står allt i sina fina rader. Gissa om jag gillar det, som den strukturfascist jag är. =) Ett tag tyckte jag till och med att böckerna stod i bokstavsorning, men det var nog lite väl önsketänkande från min sida. Till och med kuddarna tror jag att hon hade fluffat till idag.

Till och med kuddarna var tilfluffade!

Jag upplever det som att det görs med stor omsorg och jag uppskattar det verkligen. Kärlek!

I övrigt får man som vit väldigt mycket uppmärksamhet. Och som jag uppfattar det är det också något positivt. En nyfikenhet och en vänlighet. Lite jobbigt bara när de ropar "Hey Baby" efter en. Det känns inte OK och då brukar jag låtsas som att jag inte hört dem eller visar bara genom att jag inte tittar och svarar på det att det inte är OK.

Många vill också kolla en lite med olika hälsningsfraser. Det böärjar lite turistigt med "Jambo" (=problem/hur är läget). Svarar man då med "Sijambo" (=inga problem/fint) kan de fortsätta med "Mambo" (ungefär =Tja, läget). Klarar man även det testet och svarar "Poa" (=OK) blir nästa steg "Upo" (=är du här/läget). Klarar man det med att svara "Nipo"(=jag är här/bra)  har man klarat hela testet och de nickar och ler lite godkännande. Och själv känner man sig lite nöjd.

Annars engageras alla i närheten när man till exempel ska handla något. Innan jag kom hem nyss skulle jag köpa lite "Air time" (vilket man i en överförd betydelse skulle kunna behöva med tanke på all uppmärksamhet) i kiosken som är precis utanför och för övrigt har det mesta man behöver. Utanför kiosken var det kanske fem unga män och det var lite oklart vem det var som jobbade i kiosken, men eftersom jag kände igen honom från igår visste jag vem av dem det var.

De skojar lite kollektivt med en och jag tror att de försöker förvirra en lite. Och så kollar de en igen. Helst samtidigt som man ska handla och flera på en gång. Och så undrar de om man talar swahili och så lite undervisning i swahili på samma gång.

Man kan ju då tänka sig att man kan vara lite mer anonym bland andra vita. Men även där får man uppmärksamhet. Ser en annan vit en, så blir det en slags gemenskap och de ler nyfiket och intresserat. Det blir lite som ett samförstånd - jasså är du också här och är vit. Då är vi nästan likadan. Och det oavsett varifrån man kommer och hur olika man kanske är.

Ja, man behöver verkligen inte känna sig osynlig. Och jag tror att det handlar om kärlek, intresse och gemenskap.

Ha det gott så hörs vi snart igen!

Camilla
P.s. Glöm inte skriva kommentarer! D.s.